Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅNGÅNS VATTENOMRÅDE. 89
och Åmmern bör hava existerat som sjö under hela eller större
delen av Yoldiatiden, varunder Brokindstrakten bör hava höjts
minst 20 m. — från c. 85,o till A. G. c. 65 in. ö. h.1 2
Det förhållandet, att den äldsta boreala limnotelmatiska kon-
taktens regionala lutning icke så mycket synes överstiga ancylus-
gränsens lutning, ehuru den absoluta landhöjningen under tiden
mellan sjöarnas isolering och ancvlusgränsens utbildning torde
uppgått till minst 20 in., tyder på, att det boreala vattenståndet
och den boreala igenväxningen icke inträtt omedelbart efter iso-
leringen, utan att en tid förgått, innan vattenståndet sjönk och
igenväxningen sköt fart. Att så verkligen varit fallet, torde
också de på relativt hög nivå utkilande, på lera vilande plank-
toniska gyttjorna i bottnen av kärren visa. Med hänsyn till att
det erhållna värdet å den äldsta boreala 1.1. k:s regionala lutning
närmast är ett minimivärde, ävensom av andra grunder, kan dock
ett dylikt övergångsskede med jämförelsevis högt vattenstånd och
ringa igenväxning, som helt säkert förekommit, och som skulle
kunna kallas det ’primatlantiska skedet,’ endast hava varit av kort
varaktighet. Av det följande skall också framgå, att det prim-
atlantiska övergångsskedet måste vara en lokal företeelse, orsakad
av havets närhet och havsvattnets under denna tid låga, klimatet
avkylande temperatur, beroende på smältvattensmassorna från åter-
stoden av landisen.3
Det primatlantiska skedet kan f. ö. icke skarpt avgränsas
gentemot de sista faserna av issjö- eller ishavsstadiet utan samman-
flyter med vad som kan kallas sjöarnas lagunstadium, vilket in-
träffade vid tiden omkring isoleringen.
Om man låter lågvattenståndet representeras av en kurva,
passnivåplanet av en horisontell linje, kommer enligt den ovan
gjorda indelningen gränserna mellan de fuktiga och de torra
skedena att sammanfalla med dessa linjers skärningspunkter, så-
som vidstående diagram över lågvattenståndets sekulära växlingar
i Järnlunden utvisar (jfr Gavelin 1907, s. 51).
1 Eftersom A. G. betecknar en transgression, bör landet hava höjts ännu
något mer — efter allt att döma dock obetydligt mer, då gränsen för den av
den olikformiga landhöjningen framkallade transgressionen av Aneylussjön icke
torde falla så mycket norr om Brokiud.
2 Jag har ansett lämpligare att införa en ny, med den Blytt-Sernander-
SKA terminologien i övrigt dock harmonierande benämning på detta övergångsskede
än att upptaga Blytts vagt definierade och för ifrågavarande skede inom nu
behandlade sjöar föga betecknande subarktiska period eller någon av de under-
avdelningar, vari han uppdelat densamma (se Blytt 1876; 1893 a; 1893 b).
3 Den sistnämnda faktorns försenande inflytande på den sydliga trädflorans
invandring i kusttrakterna har nyligen — å naturforskarmötet i Kristiania i juli
1916 — påvisats av L. V. Post.
12—171148, S. G. C. Ser. Ca, N:r Ifi. Sundelin,
Fig.
29.
D
iagram
över
lågvattenståndets
sekulära
vä
xlin
g
a
r
i
Järnlunden
ocli
den
därpå
grundade
indelningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
