Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde - Försök till uppskattning av respektive skedens absoluta ålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 UNO SUNDELIN.
Försök till uppskattning av resp. skedens absoluta ålder.
Det försök att i år uppskatta och med den historiska tideräkningen anknyta de på
nyssnämnda sätt begränsade skedena inom Järnlunden—Asunden—Ämmern gör — i
synnerhet gäller detta de äldre skedena — endast anspråk på att vara grova sannolikhets-
kalkyler, som dock torde ge åtminstone en aning om de verkliga förhållandena.
Enligt vad som framgått av G. De Geers å Stockholms högskola befintliga karta
över isrecessionen (i liten skala återgiven i Pop. Vet. Revy 1914) i förening med av
Professor De Geek godhetsfullt muntligt meddelade upplysningar, skall isranden hava
vikit tillbaka från sydspetsen av Asunden (Horn) omkring 2700 år före landisens biparti-
tion i Indalsälvens dalgång (se G. De Geer 1910 a, b; Sandegren 1915) och från nord-
ändan av samma sjö (Rimforsa) omkring 300 år senare samt från norra delen av Järn-
lunden (Brokind) ytterligare c. 100 år senare.1 Då låg Järnlundens pasströskel nedsänkt
60—70 m. under den baltiska issjöns yta (se s. 11 och 14). På grund av den omedelbart
vidtagande eller redan pågående landhöjningen (se t. ex. A. G. Högbom 1913 s. 132,
G. De Geer 1896 s. 93, 94) närmade sig emellertid pasströskeln alltmer till havsytan.
Isoleringen har dock sannolikt inträffat först, när den baltiska issjön avtappades till Väster-
havet och kom i nivå med denna, ungefär samtidigt med att israndens stillestånd vid det
nordligare mellansvenska moränstråket (strax norr om Roxen) upphörde, omkring 500 år
efter isbrämets tillbakagång från Brokindstrakten. — Järnlundens isolering torde sålunda
hava ägt rum ungefär pä övergången mellan goti- och finiglacial tid (se G. De Gef.r 1911
o. 1912), något senare än 2000 är före bipartitionen (jfr G. De Geer 1914), medan is-
randen legat 3 a 4 mil norr om Brokind. — Äsunden och Ammern torde hava isolerats
omkring ett århundrade tidigare än Järnlunden.
Enligt Sandegren 1915 (s. 36) skulle bipartitionen inträffat omkring 5800 f. Kr.
i vilket fall isoleringen alltså borde inträffat något senare än 7800 år f. Kr. Jag tror
mig emellertid hava anledning förmoda, att Sandegrf.ns siffra är åtskilligt för låg, särskilt
på grund av för låg uppskattning av »luckan» mellan den årsvarviga sedimentationens
upphörande i Ragundasjön och granens invandring,2 varför måhända 8 ä 9 tusen år f. Kr.
faller sanningen närmare. Approximativt må därför sättas årtalet 8500 f. Kr. för Järn-
lundens isolering. Omkring denna tidpunkt bör alltså det primatlantiska skedet, som
1 Enligt Professor De Geers benäget lämnade uppgifter skall recessionen försiggått från Åsundens syd-
ända vid Horn c. 1490 år före israndens stillestånd vid det sydligare moränstråket i Linköpingstrakten, från
Åsundens nordända vid Rimforsa c. 1180 och från Järnlundens norra del vid Brokind c. 1080 år före nämnda
stillestånd.
2 Enligt Sandegren 1914 kan man i Ragunda räkna från isens bipartition 3500 år framåt, varefter
vattenytan — enligt Sandegrens uppfattning på grund av det subboreala klimatets inbrott — sjunker. »Kort
därefter (c. 200 år senare)» antages granen invandra. 1915 uppskattas visserligen denna lucka av Sandegren
till 300 år, men äveu denna siffra torde vara alldeles för låg, såvida Sandegrens premisser äro riktiga. Tiden
mellan vattenståndets begynnande sjunkande vid den subboreala tidens början i Närke och granens invandring
därstädes uppskattas av L. V. Post (1909 b) till c. 1000 år (från döstidens början till hällkisttidens början), och
det förefaller dock som om Sandegren förutsatte, att såväl det subboreala vattenståndets sjunkande som granens
invandring varit ungefär synkrona företeelser i Närke och i Jämtland (se Sandegren 1915, s. 36). Sande-
gren inrymmer ock för sin bestämning möjligheten av en felkälla på 1000 år (1. c.). — Jfr slutligen I.IDÉN 1911.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
