Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 UNO SUNDELIN.
de ännu jungfruliga markerna denna tid undergått. Med all säkerhet har dock även en
hög sommartemperatur haft sin del i Cladiums allmänna utbredning denna tid. L. v. Post
(1915, s. 191) säger härom, att det är »tydligt, att växten under vissa förutsättningar gyn-
nades av hög sommartemperatur». G. Andersson (1896, s. 40) har emellertid uttalat en
förmodan, att Cladium till en början varit mer köldtålande än nu — en uppfattning,
som ej delas av Sernander (1896, s. 124).
Carex pseudocyperus linnes nu upp till Gästrikland (Hartman). Inom Östergötland
är den ingalunda sällsynt, ehuru långt ifrån lika allmän som under boreal tid. Dess av-
tagande torde liksom Cladiums hava framkallats av flera och sannolikt samma orsaker,
nämligen dels ändrade edafiska förhållanden, dels temperaturens sjunkande samt därigenom
ändrade konkurrensbetingelser. Enligt Samuelsson (1915, s. 107) är det en växt, som
»framför allt behöver en hög sommartemperatur» för att trivas.
Najas marina lever som bekant icke i nutiden i sött vatten inom Fennoskandia
med undantag av ett par lokaler på Gottland (Hartman). I bräckt eller salt vatten före-
kommer den sällsynt i södra Norge och inom Östersjön, på svenska sidan upp till Hu-
diksvall, på den finska något nordligare (se G. Andersson 1891; 1896, s. 43; 1898, s. 108
m. fl.; Holmboe 1904 a, s. 151; Lindberg 1900, s. 51 etc.).
Att Najas marina försvunnit från sin senboreala växtplats vid Ammern, som helt
säkert icke var den enda i det ifrågavarande sjökomplexet, liksom från en mängd senare
omtalade boreala och atlantiska lokaler vid andra sjöar inom mitt undersökningsområde,
beror utan tvivel, som G. Andersson (1896, s. 44) framhållit, bl. a. på de genom klimat-
försämringen försvårade konkurrensbetingelserna. G. Andersson (1909, s. 60; 1910, s. 284)
anser, att Najas marinas tillbakagång i insjöarna innebär en sänkning av julitemperaturen
av något över 2° C., medan Samuelsson (1. c., s. 105) anser denna siffra för hög, »åt-
minstone om man vill arbeta med minimital .
Najas flexilis är i Fennoskandia anträffad levande i Ringsjön i Skåne och i den nu
urtappade sjön Hederviken i Uppland (Hj. Nilsson 1881; Sernander 1910 a, s. 75—76),
i sjöarna Väsijärvi och Onega i Finland (Lindberg 1900, s. 50) samt på tvenne lokaler
å Jäderen i Norge (Holmboe 1904 a och 1904 b). Det enda fyndet av Najas flexilis från
Åsunden liksom ett par senare omtalade fynd visa, att Najasflexilis funnits i dessa trakter
här och var under boreal och atlantisk tid (se s. 143 ff. och s. 210). Jfr G. Anderssons
fynd därav i Kalmartrakten (Holst 1899. s. 363 o. 365; G. Andersson 1896, s. 43),1 de
norska fynden å Lister och Jäderen (Holmboe 1904 a, s. 151—153) samt de finska vid
Suvanto och Ontojärvi sjöar i Finland (Lindberg 1911a, s. 58—60).
Angående Najas flexilis betydelse som klimatindikator har Samuelsson (1. c.) ut-
talat sig. Han anser en sänkning av högsommartemperaturen av 1° C. tillräcklig att för-
klara dess tillbakagång under förutsättning, att denna varit orsakad av en temperatur-
sänkning. Ev. hava även här andra faktorer spelat in.
Ceratophyllum demersum har i nutiden inom Fennoskandia en rätt sydlig utbredning,
ehuru dess sammanhängande utbredningsområde når upp till Ångermanland (L. v. Post
1 G. Anderssons förmodan (1. c.), att Ancylussjön haft betydelse för spridningen av Nojas flexilis
kan i varje fall ej gälla de av mig gjorda fynden, som alla ligga högt ovan A. G. — Jfr f. ö. Sernan-
der 1910 a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
