Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde - Jutterns forntida vattenstånd i förhållande till den naturliga passhöjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 UNO SUNDELIN.
inedelhögvattenytan och medellågvattenytan i Erlången. Av denna tvärsektion kan nian
sluta, att bottennivån i Hälleforspasset denna tid befunnit sig djupast c. 4 fot eller c.
l, 2 m. under inedelhögvattenytan i Erlången, alltså c. 1,2 m. högre än nuvarande låg-
vattenyta (jfr s. 122) och c. 0,75 m. högre än maxiinidjupet för Erlångens naturliga pass-
punkt (se s. 122). Den naturliga passhöjden har dock, som nämnt, legat åtskilligt högre.
Strandlinjer och lavränder efter äldre recenta vattenstånd finnas vid Jutterns
stränder upp till c. 2,75 m. över 1. v. y. och torde ungefär motsvara medelhögvatten-
ståndet före den sista regleringen. Vid den höga vårfloden 1867 — efter den första
rensningen — steg vattenytan i Juttern enligt Grafström c. 0,75 m. högre än medelhög-
vattenståndet i Erlången, d. v. s. c. 3,15 m. över nuvarande 1. v. y.
Den årliga vattenståndsamplituden i Juttern före regleringen var enligt Lagberg
m. fl. ungefär densamma som i Erlången, nämligen c. 1 m. — även efter raserandet av
ålfisket i Lögefallsforsen.
Av det ovan anförda framgår, att passhöjden för Juttern såväl som vattenstånden
i densamma före den sista regleringen kunna betraktas som minimivärden för den natur-
liga passhöjden, resp. vattenstånden. Den naturliga passhöjden har alltså befunnit sig c.
1,2 m., det naturliga lågvattenståndet c. 1,75 m. och det naturliga högvattenståndet c. 2,75 m.
eller mer över nuvarande l. v. y.
Jutterns forntida vattenstånd i förhållande till den naturliga passhöjden.
Den boreala1 1. t. k. i Hälleforskärret helt nära passpunkten befann sig vid den
underliggande gyttjans utkilande c. 0,95 m. över nuvarande lågvattenyta, men sjönk utåt
till c. 0,i5 m. över densamma (p. 4). Lågvattenytan under den boreala igenväxningen i
Hälleforskärret torde sålunda hava sjunkit frän c. 0,25 m. till eller inemot c. 1 m. under
minimihöjden för Jutterns naturliga passnivå (eller från o. 0,8 till c. 1,6 in. under det
naturliga lågvattenståndets minimihöjd.)2 Eftersom den naturliga passhöjden — frånsett
möjligheten eller sannolikheten av en sedan boreal tid försiggången naturlig nederodering
av avloppet — i själva verket legat åtskilligt högre än den fixerade, före den sista regle-
ringen rådande, utgöra de anförda siffrorna endast — kanske låga — minimivärden på
det boreala lågvattenståndets # djup i förhållande till passnivå. Även dessa siffror visa
emellertid, att avloppslöshet under nämnda tid förekommit också i Juttern.
Några säkra hållpunkter på huru högt det atlantiska lågvattenståndet stigit, erbju-
der icke heller Hälleforskärret. Kontakten vid p. 6 är ev. av subboreal ålder, vilket
dock på grund av saknaden av prov icke kunnat avgöras. 1 så fall skulle det subboreala
1 Att kontakten här såväl som i Brännakärret och Djursdalakärret (p. 1—5) åtminstone i huvudsak är
av horeal ålder, torde framgå såväl av pollenflorans karaktär som av den allmänna förekomsten av Cladium i den
telmatiska zonen. — Ang. kontakternas användbarhet som lågvattensregistratorer, se resp. kärr.
2 I Brännakärret 2,s km. VSV om utloppet nedgick 67adiam-förande magnocaricetumtorv c. 0,5 m. under
1. v. y. och således c. 1,7 m. under minimivärdet för den naturliga passhöjden. Enär torren här är halvlim-
nisk och kontaktens läge torde förändrats i förhållande till passpunkten på grund av den olikformiga landhöj-
ningen, kunna förhållandena i Brännakärret icke lämna några tillförlitliga upplysningar om de boreala vatten-
stånden i Juttern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
