Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde - Den olikformiga landhöjningen inom Juttern enligt torvavlagringarnas vittnesbörd - Krön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅNGÅNS VATTENOMRÅDE. 133
#
lågvattenståndet nedgått till c. 1 2 in:s mindre djup än det boreala. Aven de sannolikt
subboreala tallstubbarnas läge i Hälleforskärret tala för att djupet varit ungefär detta.
Differensen mellan det boreala och subboreala lågvattenståndet synes sålunda ej alls uppgå
till samma belopp som t. ex. inom Järnlunden. Orsaken härtill är ev. den, att Jutterns
utlopp vid den subboreala tidens inbrott var djupare nederoderat än under den bo-
reala tiden.
Den olikformiga landhöjningen inom Juttern enligt torvavlagringarnas vittnesbörd.
Jämföres 1. t. k. vid gyttjans utkilande i Hälleforskärret med densamma vid p. 4
i det 11 km. längre mot SSO belägna Djursdalakärret, där kontakten, såsom av floran
(Betula nana, tall, björk, al och alm, men ej ek och lind) framgår, är av äldre (om än
icke äldsta) boreal ålder, finner man ett fall av e. 4,5 m., motsvarande en gradient av c.
4,1 m. 1or mil. — Jämföres däremot 1. t. k. i dess under senare boreal tid uppnådda
största djup i Hälleforskärret (p. 4) med kontaktens djup vid p. 5 i Djursdalakärret, där
den sannolikt är av senboreal ålder, erhålles ett fall av c. 3,4 m., motsvarande en gradient
av c. 3,1 m. gr mil.
Någon säker upplysning om den olikformiga landhöjningen sedan den subboreala
tidens äldre skeden giva icke de undersökta kärren. Sedan slutet av den subboreala
tiden, varifrån tallstubbhorisonterna åtminstone huvudsakligen stamma, synes som vanligt
ingen märkbar olikformig landhöjning hava ägt rum, eftersom stubbarna träffas på ungefär
samma nivå i kärren i sydändan av sjön som i nordändan.
Krön.1
Krön är, som redan i förbigående nämnts, en sjö av helt annat skaplynne än
Juttern. Ehuru åtskilligt större än denna — resp. c. 13 och 8 km.* — äger Krön endast
bråkdelen så stort djup, ingenstädes överstigande 4—5 m. vid lågvattenstånd. Sjön är
i NNV—SSO c. 1,3 mil lång. Den sönderfaller i tvenne huvuddelar: den milslånga Södra
Krön samt Norra Krön eller Nävstafjärden, som förbindes med den förra genom det 1,5 km.
långa, ålika Sundsholmssundet. Stränderna, som äro lägre än vid förut omtalade sjöar,
bildas på ostsidan huvudsakligen av morän och berg, på västsidan däremot väsentligen
av fluvioglaciala och marina grus- och sandavlagringar, som dock i allmänhet ej nå fram
1 Rudbeckianen Craelius sysslar i sin 1774 utkomna beskrivning över »Tunaläns, Sefwede och
Asbolands Häraders Fögderi» ganska mycket med sjön Ivrön. Sålunda vill han förlägga »det skepsbrått, som
en Romersk Flåtta skall gjort här i Göta Rike wid wår Frälsares födelses tid», till sjön Krön. Det är näm-
ligen »möjeligt, att den Flottan, som Romerska Keisaren Agostus, wid Christi födelses tid, sände åt wåra
Schandiska öar, besökt denna orten, samt att det Byrcanis, som Drosus haft att göra med, hwilket förmenas
hafwa warit en stad i Göta Rike, warit wårt äldsta Wimmerby, eller Wennbirka, och att den beskrifning på
wers, man finner hos Seneca som Pedo gjort öfver ett skepsbrått, träffar in på denna orten» (s. 41). Att
skeppen kunde gå in i Krön, ansåg han möjliggjordes därav, att »wattnet stod då wid pass 25 alnar högre än
denna tid. så att större delen af denna orten kunde beseglas såsom uti en trång skärgård» (s. 44).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
