Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 UNO SUNDELIN.
tallstubbar befinna sig helt säkert i sekundärt läge, av vågorna utpreparerade ur bortsköljda
skogstorvlager. Nu stå de mer eller mindre nedsjunkna i en ved- och radicellrik »svämtorv .
Granpollengränsen synes i allmänhet befinna sig ungefär på gränsen mellan den
omlagrade och orubbade torven. Vid p. 2 träffas den emellertid i tydligen icke omlagrad
alskogstorv c. 0,75 m. under 1. v. y.
Lågvattenståndet i denna del av Krön vid tiden för starrmossens anläggning bör
hava nedgått minst c. 5,5 m. under nuvarande 1. v. y. På detta djup utkilar starrmosse-
torven under gyttjan vid p. 9 (den radicellrika Fragilaria-gyttjan vid p. 7 nedgår c.
5,75 m. under 1. v. y.). Eftersom sandbottnen ingenstädes längs Stubbviken-Vennebjörke-
skärningen befunnits ligga djupare än c. 5,75 m. under 1. v. y., bör sålunda Krön under
.v
■ * V. ni-
Fig. 43. Av vågorna utpreparerade tallstifbbar i mossbranten vid Stubbviken. Förf. fot.
denna tid hava nått ungefär fram till denna skärning. Sjöns södra strand har således
legat c. 2 km. nordligare än i nutiden.
Allteftersom vattenståndet i Kröns södra delar steg på grund av överstjälpning
och allmän vattenökning, växte starrmossen i höjden. Fram emot atlantisk tid torde
emellertid transgressionen blivit så stark, att en god del av starrmossen eller kärret sanno-
likt dränktes och delvis spolierades av vågsvallet för att slutligen till dels täckas av gyttje-
lager. Den västra delen av kärret, varest nu stå tallstubbar i tusental, torde dock hava
överlevat den atlantiska stigningen för att under subboreal tid ge plats för ett utträngande
alkärr, efterföljt av tallskogar, som i flera generationer efterträdde varandra, såsom fram-
går av de ovanpå varandra stående stubbarna såväl å stranden som i mossbranten (fig. 43).
Under subatlantisk-recent tid dränktes dessa skogar sannolikt till stor del omedelbart under
vatten, medan å de högst belägna västliga partierna telmatiska och limniska växtforma-
tioner inkräktade den ödelagda skogens område och därigenom delvis skyddade dess rester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
