Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde - Den olikformiga landhöjningen inom Krön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅNGÅNS VATTENOMRÅDE. 153
förhållandet vid förut behandlade sjöar. Dels är det möjligt, att 1.1, k. i Flakaskärningen
icke representerar det lägsta boreala lågvattenståndet, dels kan Stångån tänkas hava ned-
eroderat sin ränna norr om Krön under atlantisk tid och sålunda sänkt sjöns passpunkt,
dels slutligen kan någon olikformig landhöjning hava spelat in och sänkt stubblagren.
Härför talar, att sådana ej förekomma i torvlager nordligare än i Vagelhemsmossen c.
3 km. söder om passpunkten.
Den olikformiga landhöjningen inom Krön.
Vid N. Flaka helt nära Kröns passpunkt i Strömsbropasset torde, som i förra ka-
pitlet visades, lågvattenytan under sannolikt tidig boreal tid stått omkring 1,25 m. över
nuvarande lågvattenyta. Vid profilen genom den under boreal tid bildade Vagelhems-
mossen c. 3,75 km. längre mot SSO har lågvattenståndet, under det igenväxningen pågick
— även vid igenväxningens början — befunnit sig omkring 0,65 m. under 1. v. y. Den
skärpning av de arida förhållandena, som under det yngre boreala igenväxningsskedet
inträffat, har tydligen här motverkats av den höjning av vattenståndet, som den olik-
formiga landhöjningen orsakat, och som stegrats, ju längre söderut i förhållande till pass-
punkten inan kommer.
Från Flaka till Vagelhemsskärningen faller alltså den boreala kontakten c. 1,9 m.>
motsvarande en gradient av c. 5 m. pr mil.
I det c. 3,75 m. ytterligare mot SSO belägna Alökärret vilade tidigt boreal Ambly-
stegium-torv på fast lera c. 2,25 m. under 1. v. y.1 Fallet Vagelhem—Alö blir alltså c. 1,6
m., motsvarande en gradient av c. 4,3 m. pr mil.
Ä hela den 7,5 km. länga sträckan från N. Flaka till Alö utgör fallet c. 3,5 m.,
motsvarande en gradient av icke fullt 4,7 m. pr mil, vilket fall är något större än det,
som den äldsta boreala l. t. k. uppvisade å motsvarande sträcka längs Juttern ett par km.
ostligare (s. 133).
Vid den c. 3,75 km. söder om Alö genom Södra Vimossen upptagna skärningen
vilade den boreala kärrtorven vid dess utkilande under mäktig gyttja på sand c. 3,75 m.
under 1. v. y. På i det närmaste samma djup utkilade bottengyttjan även i mossens inre
delar.2 Fallet från Alöskärningen och hit utgör således c. 1,5 in., motsvarande en gra-
dient av c. 4 m. pr mil.
Längs Stubbviken—Vennebjörkeskärningen slutligen nedgår den på sand vilande,
tidigt boreala starrmossetorven djupast c. 5,5 m. under 1. v. y. (p. 9). A den c. 3,75 km.
långa sträckan från Södra Vimosseskärningen till ifrågavarande skärning har alltså före-
kommit ett fall av c. 1,75 m., motsvarande en gradient av c. 4,r m. pr mil.
1 Frånvaron av gyttja mellan brnnmossetorven och den fasta leran motsäger antagandet, att den först-
nämndas moderformation haft karaktär av gungfly. — Den lersandbarriär, som delvis isolerar kärrets djupare
inre partier från sambandet med sjön, är ev. endast lokalt utbildad och torde i varje fall icke kunnat avstänga
sjöns vatten från kärret, vars grundvattenstånd helt säkert varit omedelbart beroende av vattenståndet i sjön.
2 Däremot synes kontakten här stiga något mot centrum av den forngöl, som en gång intog mossens
plats, beroende antingen på att en av mossen uppdämd göl funnits bärstädes, eller på den av den olikformiga
landhöjningen framkallade transgressionen i sjöns sydligare delar.
20—171HS. S. G. U. Ser. Ca., V.r 16. Sundelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
