Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde - Sammanfattning och sammanställning av den föregående utredningens resultat angående Erlången—Juttern—Kröns sen- och postglaciala utvecklingshistoria samt jämförelse med densamma inom Järnlunden—Åsunden—Ämmern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 UNO SUNDELIN.
O
A hela det c. 7,5 hn. långa avståndet från Alö till Stubbviken-Vennebjörkeskär-
ningen har fallet utgjort c. 3,25 m., motsvarande en gradient av c. 4,3 m. pr mil, medan
ä den 15 km. långa sträckan från Strömsbropasset (N. Flaka) till Stubbviken den äldre
boreala limnotelmatiska kontakten uppvisar ett fall av c. 6,75 m., motsvarande en gradient
av c. 4,5 m. pr mil, således ett obetydligt större fall än inom Juttern (s. 133).
En — dock ganska osäker — uppskattning av den olikformiga landhöjningen inom
Krön sedan den subboreala tidens äldre del torde kunna erhållas med ledning av strati-
grafien i Stubbsundets torvavlagringar. Alskogens utträngande över starrmossen, som
lagerföljden vid p. 3 och 4 avspeglar, är nämligen sannolikt en följd av de torrare sub-
boreala förhållandenas inträde. Den ganska vaga gränsen mellan alskogstorven och den
underliggande starrmossetorven befinner sig vid p. 3 omkring 1,25, vid p. 4 omkring (eller
obetydligt mer än) 1,75 m. under nuv. 1. v. y. Denna gräns bör hava uppstått ungefär i
eller något över lågvattenståndet vid tiden för alkärrets utträngande. Lågvattenytan bör
samtidigt hava stått i nivå med passhöjden vid utflödet vid N. Flaka, som legat minst
0,75 m. högre än nuvarande 1. v. y. (s. 149). Således skulle, såvida ifrågavarande kontakt
i Stubbviken icke sekundärt nedpressats, och detta har sannolikt ej, eller i ringa mån,
varit fallet, sedan den subboreala tidens äldre del, då lågvattenytan efter den atlantiska
stigningen började sjunka under passpunkten vid A7. Flaka en olikformig landhöjning av
2—2,5 m., motsvarande en gradient av 1,3—1,7 m. pr mil, hava förekommit inom Krön.
På liknande sätt kan en uppskattning av den olikformiga landhöjningen sedan den
abiegna tidens början vinnas. Granpollengränsen faller vid p. 2 vid Stubbviken-Vennebjörke-
skärningen c. 0,75 m. under 1. v. y. i tydligen orubbad alskogstorv endast V2 m. över sand-
bottnen, varför någon större sekundär nedpressning av underliggande torvlager knappast kan
hava förekommit. Då granpollengränsen här bör vara utbildad obetydligt över lågvatten-
ståndet, som denna tid torde stått vid eller strax under pasströskeln vid N. Flaka, bör så-
ledes sedan den abiegna tidens början en olikformig landhöjning av c. 1,5 rn., motsvarande
en gradient av omkring 1 m. pr mil, hava ägt rum inom Krönb Ett liknande värde ger
en jämförelse mellan granpollengränsens djup i Yagelhemsmossen och Stubbvikens torv-
avlagrina;ar.
Aven i Krön träffas de sensubboreala in situ befintliga tallstubbhorisonterna på nära
nog samma nivå i norra som i södra delarna av sjön, utvisande, att ej heller här någon
större olikformig landhöjning förekommit sedan slutet av den subboreala tiden. En obe-
tydligare sänkning av »stubbnivån» torde dock kunna förspörjas mellan Vagelhem och
Stubbviken. Där, såsom i Älöviken och Stubbsundet, tallstubbar förekomma på större
djup, hava de uppenbart sekundärt blivit rubbade och sänkta.
Sammanfattning och sammanställning av den föregående utredningens resul-
tat angående Erlången—Juttern—Kröns sen- och postglaciala utvecklingshisto-
ria samt jämförelse med densamma inom Järnlunden—Åsunden—Ämmern.
Sammanställas resultaten av den föregående utredningen angående den olikformiga
landhöjningens belopp inom Erlången, Juttern och Krön sedan äldre delen av den boreala
1 Detta värde torde dock vara något för högt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
