Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅNGÅNS VATTENOMRÅDE. 155
igenväxningen, tinner man följande. Från Lögefall i nordändan av Erlången, 7 km. VSV
om Sillstadkärret vid Asunden, till Hällefors 5 km. sydligare har sedan nämnda skede
en olikformig landhöjning av i det närmaste *2,25 m., motsvarande ej fullt 4,5 m. pr mil,
förekommit. Från Hällefors till Djursdala i sydändan av Juttern, 11 km. SSO om först-
nämnda punkt, var den olikformiga landhöjningen sedan ungefär samma tid c. 4,5 m.,
motsvarande e. 4,i m. pr mil, vilket dock, såsom en jämförelse med den parallella Krön-
linjen Flaka—Älö visar, möjligen är något för lågt för den olikformiga landhöjningen
sedan den äldsta boreala igenväxningen.1 2 Från Älö vid Krön, 3 km. väster om Djurs-
dala, till Stubbviken 7,5 km. längre mot SSO, hade slutligen en olikformig landhöjning av
c. 3,25 m. ägt rum, motsvarande en gradient av. c. 4,5 m. pr mil.
För att erhålla en mera känd och å kartorna lättare identifierbar slutpunkt för
undersökningslinjen kan man genom extrapolering utsträcka den till Vimmerby 4 km.
SSO om Stubbviken. Landhöjningsgradienten har helt säkert å denna hit varit ungefär
densamma som inom Krön norr om Stubbviken, nämligen c. 4,3 m. pr mil, vilket å sträckan
Stubbviken—Vimmerby motsvarar en olikformig landhöjning av c. 1,7 m.
Adderas nu de resp. landhöjningsbeloppen, befinnes, att å den c. 27,5 km. långa
sträckan Lögefall {Hycklinge)—Vimmerby har sedan den äldsta boreala igenväxningens tid
en olikformig landhöjning av c. 11,7 m., motsvarande en gradient av c. 4,25 m. pr mil, ägt
rum, under det att, såsom förut (s. 86) visats, inom Järnlunden—Asunden—Ammern å
den c. 36 km. länga sträckan Brokind—Hycklinge sedan motsvarande skede en olikformig
landhöjning av c. 10,75 m., motsvarande en gradient av endast c. 3 rn. pr mil, försiggått.
Huru skall nu denna olikhet i de ifrågavarande sjökomplexens utvecklingshistoria
förklaras? Man torde hava att välja mellan tvenne möjligheter: antingen har den boreala
hydrografien inträtt och igenväxningen börjat samtidigt i det nordliga och sydliga sjö-
komplexet, ehuru på grund av en därefter inträffande större olikformig landhöjning inom
det sydligare än inom det nordligare de äldsta torvavlagringarna och den äldsta boreala
limnotelmatiska kontakten kommit att stupa brantare mot söder inom det förstnämnda än
inom det sistnämnda sjösystemet ; eller ock har den boreala hydrografien inträtt och igen-
växningen begynt åtskilligt tidigare i den sydligare sjötrion än i den nordliga, och emedan
de därunder bildade torvavlagringarna i förstnämnda fall under en längre tidrymd utsatts
för den pågående olikformiga landhöjningen än i sistnämnda, hava de i förra fallet erhållit
en brantare stupning än i det senare.
Vad det första alternativet beträffar, frånsett det a priori osannolika i att igenväx-
ning under lång tid icke skulle hava förekommit, motsäges det på det bestämdaste därav,
att ancylusgränsen enligt Muntiie icke utvisar något sådant mot söder stegrat fall.’ Enligt
meddelande av Dr Muntiie visa isobaserna för A. G. proportionsvis ungefär samma
(eller ev. något mindre) fall å sträckan Hycklinge—Vimmerby som å sträckan Brokind—
Hycklinge, nämligen högst c. 2,8 m. pr mil, vilket å den förstnämnda sträckan motsvarar
c. 7,5 m. mot den äldre boreala 1.1. k:s c. 11,7 m.
1 Det ev. något för låga värdet härstädes torde vid den senare adderingen kunna anses uppväga det
något för höga värdet vid Erlången.
2 Även det förhållandet, att de under den boreala 1. t. k. befintliga gyttjeavlagringarna icke visa någon
större mäktighet i det sydliga sjökomplexet än i det nordliga, talar i samma riktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
