Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 UNO SUNDELIN.
Fören av »stockbåten» täcktes av 0,3 in., mitten av 0,4 m. och aktern av 0,95 m.
hopsjunken Sphagnum-torv, nedåt övergående i Cuspidatum-torv. Den vilade å horison-
tellt lagda stakar på c. 0,45 m. mäktig gungflytorv, rik på Sphagna och Equisetum limo-
sum, vilken sistnämnda underst blev ensamt torvbildande. Under denna sjötorv följde
— vid mitten av båten — 0,2 m. ljusbrun detritusgyttja och därunder, med skarp gräns,
4,o m. brunsvart—svartgrön gyttja, överst med Amblystegier och skild från bottenleran av
0,i5 m. ljusgrön planktongyttja.
Gyttjan har visat sig vara ytterst rik på diatomacéer med undantag av den ljus-
gröna bottengyttjan, som över huvud var tämligen fattig på organismer, och där diatoma-
céer blott mycket sparsamt anträffats. En serie diatomacé-prov genom den brunsvarta—
svartgröna gyttjan har bestämts av Dr Astrid Cleve-Euler. Av dessa bestämningar
har framgått, att den översta metern av denna gyttja (c. l,o—2,o m. under torvytan)
såväl som de understa 1,5—2,o m. (med undantag av planktongyttjan i bottnen) avsatts
ur ett »med massvegetationer av små Fragilarior» igenvuxet vatten, medan den mellan-
liggande, något mer än meterdjupa gyttjan (c. 2,o—3,25 m. u. y.) är rikare på plankton-
former och synes vara »avsatt ur någorlunda öppet vatten (A. Cleve-Euler).
Av ett särskilt intresse är det antal arenaria-former samt ett par brackvattensarter,
som förekomma i gyttjans undre delar, men som längre upp — med ett undantag —
försvinna, medan här i stället Nitzschia sealaris uppträder och fortlever.
Dj np i gyttjan i meter.
3,75. 3,50. 3,25. 2,75. 2,00. 1,25. 0,75. 0,25.
Cymatopleura elliptica ...................................... rr
Gyrosigma attenuatum ...................................... +
Melosira arenaria.................................................. r
Stephanodiscus astrcea..........................................
Surirella Capronii..................................................
r
c
r
r
rr
r
r
rr
+
r
+ cc
Mastogloia Dansei................................................. +
Nitzschia sealaris..................................................
Synedra affinis...................................................... r r
+ r c +
De isynnerhet för stora vatten utmärkande arenaria-formerna måste hava inkommit i
Hålebomyrbäckenet med den baltiska issjön men hava uppenbart kvarlevat en jämförelsevis
lång tid i den lilla och till en början djupa sjön. I de understa V2 å 1 m. av gyttjan före-
komma, som av tabellen synes, Cymatopleura elliptica, Gyrosigma attenuatum och Melo-
sira arenaria, av vilka den andra i ordningen förekommer allmänt. Stephanodiscus astraia,
som sällsynt träffats å 2 m:s djup, finnes med all sannolikhet även i den underliggande
gyttjan, ehuru så sparsamt, att den ej råkat medfölja de undersökta proven från dessa
nivåer. Detsamma gäller med all säkerhet Surirella Capronii, som observerats från och
med 3,5 m. ända upp till 0,75 m. och som synes hava så väl acklimatisei’at sig i Gölen, att
den i stället för att som de övriga urenuria-formerna avtaga och försvinna tvärtom uppåt
tilltar i ymnighet.
Nitzschia sealaris uppträder med ett slag tämligen allmänt å 2,75 m:s djup, blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
