Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅNGÅNS VATTENOMRÅDE. 191
sedan i de av mindre stark igenväxning karakteriserade mellanlagren sällsynt för att
längre upp åter bli allmän.
Det är av intresse att jämföra ovanstående diatomacé-tabell med nedanstående tabell
över pollenfrekvensen i gyttjan å samma ställe.
Ljus-
Avlagring............................................ grön |j
gyttja.
Svartgrön gyttja.
Djnp i gyttjan i meter
Alnus .
Betula .
iCorylus>
Picea . .
Pinus .
Quercus
Tilia . .
Ulmus .
Summa
4,10.
a. a. •/,
60
4,00.
!«•“■( *
98
(16)
4ö;m
—i 8 2 53 14 15 6 21
24 421 13
(4) (52) (IS) (60) (17) (52) (20) (32) (13)
7621b
891 24\ 391 15 31 j 13
Brun
detr.-
gyttja.
3,75. 3,60. 3,00. 2,75. 2,00. 1,25. 0,75. 0,25. 0,1.
a.a.j % a. a. % a.a.j % ja.a.j % a. a. | % a. a. % a % a. a. 8 a. a.| %
216
7
148 100 404 100.129 100 368 100 267
138i 571c. 275
9, 30
13\ 29
(3) (26) (12)(30)
66 106
I 8
10 15
! 23
14 46
14, 47
50 805
100241 100 r. 415(1001211 100(365
42
122
(8) (48)
56 104
52
19\ 7
; i2
12\\ 33
361 82
dö
t( + )
30
1 21
(26)
66
2871 53
48 |
5 lllj
3^
100 344 100 524| 100
Dessutom förekommo /Safe-pollen i synnerhet allmänt i de undre delarna samt
troligen några FYaa’mMS-pollen å resp. 3,o, 0,75 och 0,25 m:s djup.
Av en sådan jämförelse framgår, att flertalet arenaria-iormer försvinna ur Gölen
ungefär samtidigt, som den ädla lövträdsfloran med alm, lind, ek och ask(?) uppblomstrar
i omgivningen. Det torde icke vara förhastat att häri se ett orsakssammanhang. När
värmetiden utpräglat inträtt och lövängsvegetationen stått i sitt flor på sluttningarna ned
mot »forn-Gölen», blev samtidigt vattnet i denna alltför grunt och varmt, för att arenaria-
formerna längre skulle kunna trivas däri. Endast Surirella Capronii förmådde anpassa sig
för de nya förhållandena. Nitzschia scalaris’ rikliga uppträdande i »forn-Gölen» inträffade
under ett något mer framskridet skede av värmetiden, dock icke lång tid efter arenaria-
florans utdöende och innan den atlantiska stigningen gjort sig åtminstone på allvar gäl-
lande. Möjligen står Nitzschia scalaris’ uppträdande i Hålebomyr mot slutet av den bo-
reala tiden såväl som dess inträngande i många andra sjöar vid samma tid i samband
med den då på grund av avloppslösheten rådande svaga salthalten i sjöarna. — Som Lind-
berg Here gånger (1916, s. 16 o. a.) framhållit, har även i Finland Nitzschia scalaris in-
trängt i en mängd sjöar under värmetiden. Att den i Hålebomyrgyttjan träffats allmänt
å resp. 2,75 och 0,75 m., men sällsynt eller ej alls å resp. 2,o och 1,25 m. torde äga sam-
band med, att gyttjan i sistnämnda fall avsatts å större djup. Sannolikt kvarlevde den
ehuru mindre allmänt i andra delar av Gölen, när denna fram mot och omkring’ »lito-
rinamaximum» åtminstone tidvis erhöll avlopp och vattnet i densamma följaktligen mer
eller mindre fullständigt förlorade sin sälta.
Att brackvattensarten Synedra ajfinis, som enligt A. Cleve-Euler (1915, s. 3—4)
är utmärkande såväl för den »marin-arktiska formationen» som för litorinaavlagringar och
liksom Mastogloia Dansei torde inkommit i Gölen redan vid eller kort efter isoleringen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
