Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde - Verveln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅNGANS VATTENÖMKADE. 211
strandlinjer som förhållandena vid avflödet, att den uppgivna sänkningssiffran nära måste
överensstämma med den verkliga.1
L. t. k. vid de båda sistnämnda profilerna, vilkas läge i förhållande till passpunkten
ej förändrats genom den olikformiga landhöjningen, bör sålunda hava nedgått inemot 1,5
m. under det naturliga vattenståndet och mer än 1 m. under passpunkt. Inemot detta
djup torde ock lågvattenståndet i lfävantorpssjön under subboreal tid hava sjunkit. Skogs-
torvlagret vid de meddelade skärningarna är nämligen utan tvivel subborealt, medan
den fossilrika gyttjan med Cladium mariscus~ och Najas jtexilis är atlantisk. — Under
boreal tid låg passhöjden sannolikt högre än under subboreal. Dels på grund härav,
dels emedan bäckenet ännu i ringa grad var utfyllt med gyttja etc. förekom då ingen
större igenväxning.
Verveln (c. 138,7 m. ö. h.).
Denna 7—8 km. långa, högst 1 km. breda sjö, vars vattenområde uppgår till
30—40 kin.2, är belägen halvannan mil SV om Asunden mitt i ett vackert åslandskap
med höga rullstensåsar å ömse sidor. Avloppsån utgår från sydändan av sjön och ut-
faller via sjön Örn i Krön efter att nära milslångt hava följt fortsättningen av samma,
här med fluvioglaciala sand- och grusavlagringar fyllda dalgång, som sjön intar.3
Fordom har emellertid Verveln, som ovanligt nog ej blivit sänkt, haft sitt utlopp
i den motsatta ändan. Det gamla utloppet har utgått från innersta delen av den i nord-
väst inskjutande Ekebergsviken och kan spåras, till dess det efter ett par hundra meter
förenar sig med sjön Glimmingens avlopp, som via Kisasjön utfaller i Bergaviken av
Asunden (Kisaån).4 Den av svallad morän bestående passpunkten i detta gamla utlopp
befanns enligt tubavvägning ligga 3,75 m. över vattenytan d. sh 1914, som torde befun-
nit sig c. 0,25 m. högre än det nuvarande lågvattenståndet. Korresponderande med detta
utlopp finnes en mot söder sjunkande, mer eller mindre tydligt utbildad strandlinje, som
jag på västra sidan av sjön sökt följa och (med Elfvings spegel) avväga, varvid jag funnit
följande tal:5
1 Ett par hundra meter öster om passpunkten funnos i bäcken några gamla fördämningar (för en spån-
såg?) samt ytterligare ett par hundra meter mot väster såg med damm — allt dock utan ringaste inflytande
på vattenståndet i myren och sjön.
2 Cladium har även anträffats i motsvarande lager i andra delar av myren.
3 Östra centralbanan stryker tätt intill Vervelns västra strand och följer sedan samma dalgång som
avloppsbäcken.
4 För omkring 40 år sedan byggdes och fungerade en flottningsränna från Glimmingeu till Verveln. En
för denna grävd fåra synes i moränbanken strax nordväst om det gamla utloppet. Ett par årtionden senare
skall över detta (med hästar) hava dragits timmer från Verveln till Glimmingens avloppså. Vid samma tillfälle
grävdes för timmerflottningen en kanal längs NÖ laggen av det nedanför vid Verveln liggande kärret, som däri-
genom blev odlingsbart. Resterna efter en vid samma tillfälle anlagd kavelbro genom myren träffas nu täckta
av ett tunnare eller tjockare lager torvmylla och synliga i dikesskärningarna.
5 Dessa hänföra sig huvudsakligen till i rullstensgrus utmejslade strandhak och torde snarast motsvara
högvattenståndet. — Jfr Ahlmann 1914 s. 260—61.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
