Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 UNO SUNDELIN.
Förloppet av kontakten mellan gyttjan och torven, som må betecknas som limno-
telmatiska kontakten, erbjuder åtskilligt av intresse. Det är sålunda högst ovanligt att
finna, att kontaktens »liggande»: gyttjan i kärrets innersta, efter allt att döma först igen-
vuxna del, utkilar på ungefär samma nivå som torven c. 0,9 m. över vattenytan vid
undersökningstillfället (28/8 19IG), c. 2,85 m. under passhöjden i det gamla utloppet strax
invid. Därefter stupar den brant ned till c. 2 m. under vattenytan vid p. 2, vilket djup
med föga variation bibehålies vid p. 3 och 4. Sedan stiger kontakten åter till c. 0,75 m.
under vattenytan vid p. 5 för att vid p. 6 och 7 åter nedsjunka till nära nog samma
djup som i kärrets inre delar (c. 1,9 m. under v. y.). Vid p. 8 kan slutligen en svag
stigning av kontakten spåras. Nu är det visserligen anmärkningsvärt, att kontakten i
viss mån synes följa bottenkonfigurationen. Vid p. 5, där den mest påfallande stigningen
förekommer, stiger också grusbottnen i motsvarande eller ännu något högre grad. En
dylik överensstämmelse är dock ingalunda genomgående. V id p. 2 befinner sig kontakten
sålunda på samma djup som vid p. 4, ehuru den underliggande gyttjan å förstnämnda
ställe är mer än dubbelt så mäktig som å sistnämnda, och vid p. 6 och 7 träffas likaså
kontakten på samma djup, ehuru gyttjan vid den förra punktprofilen är mer än 1 2 gång-
så mäktig som vid den senare. Orsaken till att kontakten vid p. 5 ligger så mycket högre
än å ömse sidor torde visserligen i någon mån vara att söka i nedpressning i de sist-
nämnda fallen, men den förnämsta orsaken är helt säkert den, att kontakten vid p. 5
avspeglar det högre atlantiska vattenståndet, som inträffat mellan det av kontakten vid
p. 1—4 representerade boreala och det av kontakten vid p. 6—8 representerade subboreala
vattenståndet.
Förklaringen till den boreala kontaktens enastående stora fall mellan p. 1 och 2
är utan allt tvivel i första hand den, att vattenmassan i Verveln under tiden för kon-
taktens tillkomst på grund av den olikformiga landhöjningen överstjälpts mot söder, vari-
genom det även eljest i sjunkande stadda boreala vattenståndet här ytterligare sjunkit.
Samma orsak, nämligen vattenytans alltfort pågående sänkning i denna del av sjön på
grund av den olikformiga landhöjningen, är det, som bragt den subboreala kontakten i
Ekebergskärret till nära nog samma djup som den boreala, samtidigt som kontrasten mellan
de atlantiska och subboreala kontakternas djuplägen tillspetsats, mellan de atlantiska och
boreala däremot utjämnats.
Den sydligaste, isolerade delen av Verveln, kallad Lilla Verveln, från det s. k.
Vadet, där sjön sammantränges mellan åskullar till en blott c. 5 m. bred och vid låg-
vatten högst c. 0,5 m. djup passage, ned till sydspetsen av sjön, något mer än 1h km.
söder därom, är till stor del utfylld av sublakustrina torvlager. I övre delen av dessa
förekomma i närheten av stränderna mängder av tallstubbar och -stockar, som vid lågt
vattenstånd uppsticka över vattenytan. Aven viken norr om Vadet, som står i djup,
öppen förbindelse med den egentliga sjön, innehåller på västra sidan likartade sublaku-
strina torvlager med i övre delen tallstubbar och -stockar ända till 0,75 m. i diam. I
sydändan av L. Verveln fortsättas de sublakustrina torvlagren ett hundratal meter av ett
recent, sankt skogskärr (48), skilt från utloppet av en sandås. I vattenbrynet vid detta
kärr rådde denna lagerföljd:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
