Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅNGÅNS VATTENOMRÅDE. 215
I. Grus.
II. 0,85 m. Sandig lergyttja. Underst en fruktsten av Potamogeton polygonifolius*.
III. 1,0 m. Grön, geléartad gyttja med fruktstenar av Potamogeton notans, frön
av Nymphcea, hängefjäll av björk, tallbarr m. m.
IV. 3,o m. Stranddy-skogstorv med al och björk samt i övre delen tall.
50 m. sydligare c. 0,3 m. över 1. v. y. var lagerföljden denna:
I. Grus.
II. 0,2 m. Grön, geléartad gyttja med Cladium mariscus (frukter), Potamogeton,
Nymphcea, Phragmites samt Alnus glutinosa (frukter), Populus tremula (ved), Saliv sp.
(knoppfjäll) och Pinus silvestris (frön, barr).
III. 2,o m. Skogstorv med tallstubbar i övre delen ned till c. 0,6 m. under ytan.
Underst hydrofil med frukter av Cladium mariscus.
Torvlagren norr om Vadet äro uppbyggda på alldeles samma sätt som de nu skild-
rade. Den mellan lövskogstorven och grusbottnen befintliga gyttjan befanns här liksom i
kärret i sydändan av L. Verveln utkila c. 1,75 m. under lågvattenytan.
Av stratigrafien i de i Vervelns sydliga del befintliga torvlagren framgår således,
att lågvattenståndet vid början av den boreala igenväxningen härstädes nedgått halvannan
meter lägre än nuvarande passhöjd samt omkring 2,75 m. under den sannolika ursprung-
liga passhöjden i söder (se s. 212), alltså nästan precis till samma djup, som mot-
svarande vattenyta i Ekebergsviken nedgått under därvarande passpunkt. — En jäm-
förelse mellan den boreala »utkilningskontakten» i Ekebergskärret och motsvarande kon-
takt i viken norr om Vadet c. 6,7 km. SSO därom visar ett fall av c. 2,9 m., mot-
svarande en gradient av c. 4,3 m. pr mil, således ungefär samma lutning som å den med
bägge passpunkterna korresponderande strandlinjen. Den gjorda utredningen synes alltså
hava givit vid handen, att den boreala igenväxningen av Vervelns sydliga och nordliga
vikar begynt ungefär samtidigt med passombytet och under en tid, då lågvattenytan i sjön
nedsjunkit omkring 2,75 m. under de till en början lika högt belägna passpunkterna i sjöns
nord- och sydända.1
Eftersom såväl i Ekebergskärret som i torvavlagringarna i sjöns södra del den yngre
boreala kontakten är osäker som lågvattensregistrator, kan en jämförelse mellan de yngre
kontakterna ej lämna några tillförlitliga resultat. Ej heller giva de yngre torvavlagringarna
några säkra hållpunkter angående de senare vattenståndens höjd. Lagerföljden i Ekebergs-
kärret torde dock visa, att det atlantiska vattenståndet varit betydligt — säkert mer än
1 m. — högre än det boreala ävensom, ehuru i mindre grad, högre än det subboreala,
däremot åtskilligt lägre än det nutida. Det subboreala lågvattenståndet torde — av de
från denna tid härrörande tallskogsbottnarna i torvavlagringarna att döma — hava nedgått
minst V2 m. under nuvarande passhöjd. Det subatlantiska vattenståndet har med säker-
het ej stått högre än det nuvarande, som säges hava höjts ett par, tre decimeter under
de senaste åren pä grund av flottningsanordningar i ån nedanför utloppet och därav fram-
kallad uppgrundning.
1 Måhända har dock den ifrågavarande strandlinjen utbildats, liksom passombytet inträffat, något tidigare
än igenväxningen, nämligen under det av rel. högt vattenstånd karakteriserade korta primatlantiska övergångs-
skedet. Man nödgas eljest förutsätta en osannolikt stor vattenståndsamplitud i Verveln under boreal tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
