Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svartåns vattenområde - Säbysjön - Ralången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTÅNS VATTENOMRÅDE. 243
formig landhöjning av endast c. V2 m. pr mil. En så ringa olikformig upplyftning är
däremot otillräcklig att förklara kontaktens djup i Lövåsamossen. Troligen har åtskillig
nedpressning här förekommit. Härför talar också den (vaga) subboreal-atlantiska kon-
taktens stora djup.
Säbysjöii (c. 159,4 m. ö. h.).
Denna sjö, som befinner sig omkring 7 km. väster om Sömmen, genomflytes lik-
som denna av Svartån. Sjön sänktes sommaren 1915 mellan 1 och 2 m. i samband med
den under de senaste åren försiggångna, nyss fullbordade regleringen av Svartån före in-
flödet i Sömmen. På 1840-talet skall den hava undergått en sänkning av omkring 1,5 m.
(se nästa sida). Jag skall blott i största korthet sammanfatta resultatet av min undersök-
ning av denna sjö.
Kattarpskärret (66. Tavla 7) i nordändan av sjön, väster om utflödet, är av intresse
bl. a. därför, att den boreala igenväxningen här till en början försiggått genom en så
gott som ren Cladiumform&tion, vari dock även Carex pseudocyperus ingått. I gyttjan
omedelbart under 1. t. k. hava dessutom (huvudsakligen vid p. 4) flere andra arter av
intresse anträffats såsom Alnus glutinosa, Montia fontana, Potamogeton lucens*, Rliamnus
frangula, Solarium Dulcamara, Viola sp. m. fl.
I den föga mäktiga gröna gyttjan, som överlagrar den på sand vilande skalgyttjan
(som innehåller CAara-sporer, desmidiacéer m. m. men ej diatomacéer) har anträffats en
jämförelsevis art- och individfattig diatomacé-flora med följande arter:
Cymbella lanceolata. Epithemia zebra.
Epithemia argus. Goniphonema parvulum.
» sorex. » » v. exilis.
» turgida. Pinnularia major.
Tranerydskärret (67) söder om Svartåns inflöde i sjön i sydvästra delen består så
gott som alltigenom av en nästan amorf kärrdy, som dock uppvisar en på alved rik sub-
boreal uttorkningshorisont.
L. t. k. befann sig i Kattarpskärret vid gyttjans utkilande (p. 1) c. 1,15 m. över
(den nyss sänkta) vattenytan i Säbysjön vid undersökningstillfället (d. 31/s 1915), medan
den på sand vilande boreala kärrdyn i Tranerydskärret, 4 km. sydligare, i närheten av
den nuvarande sjöstranden på c. 2 m:s djup började övergå i gyttjig strandtorv. En
jämförelse mellan kärrdyns djup liärstädes och nyssnämnda utkilningskontakt i Kattarps-
kärret ger en gradient av ej mindre än c. 7,5 m. pr mil (jfr s. 267).
RaMngen (c. I62,i m. 0. h.).
Om denna på grund av sin flottholme ryktbara sjö har en hel litteratur uppstått.
I senare tid har den vetenskapligt behandlats av Öberg, Sieger, Svedmark, Lindvall och
senast Gavelin (1907). Vid en av mig d. 25—26 sept. 1914 företagen undersökning
framkommo emellertid ytterligare några fakta, ägnade att i vissa punkter komplettera de
föregående iakttagelserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
