Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svartåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 UNO SUNDELIN.
Ralången, som genomflytes av Svartån, hade sommaren före min undersökning
sänkts c. 1,5 m. i samband med den förut omtalade regleringen av Svartån ovan Sömmen.
Däremot torde Stolpes av Svedmark och Gavelin (ehuru med någon reservation) åter-
givna uppgift, att Ralången 1843—44 skulle hava sänkts c. 1 m., knappast vara riktig.
Inga recenta strandmarken kunde spåras högre än 1,5—2,25 m. över vattenytan och dessa
tillhörde uppenbart tiden närmast före den nyss fullbordade sänkningen. Aven har kam-
marjunkare Stierngranath å Sigridsborg (Nobynäs) godhetsfullt meddelat, att han med
visshet kunde minnas, att Ralången ej blivit sänkt varken på 1840-talet eller senare.
Däremot mindes han väl, att Säbysjön sänktes på 1840-talet omkring 1,5 m., vilket icke
i märkbar grad skulle influerat på Ralångens vattenstånd.1
En annan upplysning, som ingen av de föregående författarna tyckes haft kännedom
om, meddelades mig av kammarjunkare Stierngranath, nämligen att vid Svartåns utflöde
ur Ralången skall hava funnits ett fiske, som enligt kammarjlinkarens bestämda uppfatt-
ning verkat uppdämmande på sjöns vatten. När det vid den nyligen försiggångna sänk-
ningen revs, skall vid utflödet till en början uppstått så kraftig ström, att ingen båt
kunde ros däremot. — En omständighet, som i någon mån torde varit beroende av det
omtalade fisket och som enligt min uppfattning bör hava spelat en roll i fråga om vatten-
ståndets höjd i Ralången, men som ej heller synes hava uppmärksammats, är den mäktiga
gyttjeavsättningen i Svartån mellan Ralången och Säbysjön. Än flyter å hela den nämnda
halvannan mil långa sträckan med obetydligt fall och med serpentiniserande lopp genom
kärr- och mossmarker. Gyttjeavsättningen har här gynnats av de otaliga krökarna samt
av den ringa strömsättningen. Kanske har det omtalade fisket även skyddat mot erosion
och möjliggjort en stegrad gyttjelagring. Vid en rodd från sjön c. 3 km. utför Svartån
kunde jag genom ett flertal borrningar konstatera, att fast mineralbotten å denna sträcka
träffades först å 4 ä 5, stundom 6 a 7 m. under vattenytan. Vattendjupet varierade mellan
1.25 och 3,5 m., medan gyttjans mäktighet vanligen uppgick till 2 å 3,5 m. Endast å ett
ställe, ett par hundra meter norr om landsvägsbron, träffade jag mineralbottnen redan
3.25 m. under ytan. Och dock hava vid den nyligen avslutade rensningen stora massor
med gyttja bortskaktats med inudderverk. Såvitt jag kan förstå, bör denna gyttjeavsättning
hava bragt Ralångens vatten att stiga. Också skall enligt kammarjunkare Stierngranath
vattenståndet i Ralången varit statt i stigande under det gångna halvseklet.2 Detta be-
styrkes också av förhållandena i nordvästra delen av sjön, där en tallbevuxen mosse
gränsar till densamma. Man kunde här iakttaga, huru sjön även i senare tid undan för
undan ätit sig in i mossen och kommit tallskogen att nedstörta. Om samma i sen tid
stegrade vattenstånd vittna lämningarna efter en gammal bro över Svartån, c. 75 m. norr
om utflödet ur Ralången. De av brostolpar m. m. bestående resterna, som blottats vid
sjösänkningen, syntes giva vid handen, att broytan legat vid eller till och med något
under lågvattenytan före sänkningen. Enligt herr Stierngranath finnes denna bro om-
talad i en handling i Frinnaryds kyrkoarkiv.
Så särdeles mycket kan dock vattenytan ej hava stigit under det gångna seklet,
1 Åven Lindvall (s. 444) betvivlar riktigheten av Stolpes uppgift om en sänkning och anför vissa skäl
häremot.
2 Lindvall (s. 445) uppger likaså efter Allvin, att »vattenmängden i sjön årligen ökas».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
