Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Islands älsta upptäcktshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLANDS ÄLSTA UPPTÄCKTSHISTORA.
5
keltiska inbyggarna på öarna i forna tider skulle ha gömt
sig för sjöröfvarnas angrepp, och för att fullständigt dölja
sin uppehållsort hängt svart vadmal framför ingången till
grottorna. Äldre sagor berätta äfven, att människor togo
sin tillflykt till dessa hålor när norrmännen inträngde i
landet, och att de där sedermera omkommo.
Irländska munkar och kristne torde äfven ha utsträckt
sina färder öfver hafvet mot nordväst och där besökt den
stora ö, som sedermera af nordborna kallades Island. Vid
dessas ankomst öfvergåfvo de emellertid ön, emedan de
icke ville lefva tillsammans med hedningar, men kvarlämnade
en del af sina böcker, klockor och krumstafvar, hvaraf
nordborna kunde se, att de flyende varit irländare.
Man kan icke säkert angifva, hvilken nordbo först
upptäckt Island, men sannolikast är, att det varit en svensk
man vid namn Gardar Svavarsson. Den trovärdigaste af
de isländska historiska skrifter, som behandla denna sak,
nämligen Hauksbok (Hauk† 1334), berättar angående
upptäckandet af Island följande: "Gardar hette en man, son
af svensken Svavar. Han hade jordegendom på Sjælland,
men
var född i Sverge. Han for till Hebriderna för att
utkräfva sin hustrus fädernearf, men när han seglade
genom Pentlands fjord (som skiljer Skottland från
Orkneyöarna), råkade han ut för oväder och blef stormdrifven åt
väster ut i öppna hafvet. Han landade öster om Horn
(på östligaste kusten af Island), där det fanns en hamn.
Gardar seglade rundt om landet och upptäckte då, att det
var en ö. Han kom till en bukt, som han kallade
Skjalfandi. Där utsändes en båt, i hvilken befunno sig en
man vid namn Nattfari och dennes träl, men båten gick
sönder och de kommo till Nattfaravik utanför Skuggaberg.
Gardar åter kom på andra sidan fjorden och stannade där
öfver vintern, hvarför han kallade stället Husavik.
Nattfari stannade kvar på första stället med sin träl och en
tjänstepiga, och därför bär platsen namnet Nattfaravik.
Men Gardar seglade ånyo österut (på våren) och prisade
landet mycket; han kallade landet Gardarsholm.“
Hauksbok omtalar äfven en annan färd till Island,
som synes ha företagits något senare än den nyssnämda
Gardars resa. Det heter i Hauksbok härom: "Naddoddr
hette en man, broder till Ox-Thorir och svärson till Ölvir,
barnakarl. Han var en stor viking och slog sig ned på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
