Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Islands älsta upptäcktshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLANDS ÄLSTA UPPTÄCKTSHISTORIA.
7
författat af munken Thjodrek i midten af 12:te
århundradet, det andra bär namnet Breve Chronicon Norvegia (kort
krönika om Norge) och är skrifvet i 15:de århundradet.
I båda dessa skrifter är visserligen Naddoddr
omnämd, men bägge uppgifva dock enstämmigt, att Gardar
först af alla upptäckt Island. Afven i Nials saga nämnes
i förbigående Gardar, "hvilken först upptäckte Island".
Berättelsen om Gardar förefaller riktigare och trovärdigare
i Hauksbok än i Sturlas värk äfven därför, att det är
sannolikare, att Gardar på resa till Hebriderna för att
utkräfva sin hustrus fädernearf oförmodat blef stormdrifven
åt norr ut i hafvet, är att han af sin "förutseende" moder
blifvit föranledd att söka efter Snöland. De flästa skäl
synas sålunda ovedersägligen tala för, att svensken Gardar
Svavarsson varit Islands förste upptäckare.
-
Nästa sjöfarare, som kom till det stora landet i norr,
var Floki Vilgerdarson. Om honom och hans färd berättas
äfven i Landnamabok. Han for ut från Shetlandsöarna för
att uppsöka Gardarsholm. Med honom befunno sig
ombord på fartyget två norska bröder, Thorolf och Herjolf,
liksom äfven en man Faxi från Hebriderna. Dessutom
hade Floki med sig trenne korpar ombord på skeppet.
Dessa lät Floki, den ena efter den andra, flyga ut på hafvet
för att visa vägen, "ty heter det i berättelsen på
den tiden hade de sjöfarande i norden ännu ingen
magnet", d. v. s. kompass. Den förste af korparna flög öfver
bakstäfven på skeppet tillbaka till Shetlandsöarna, den
andre flög rakt upp i höjden och kom sedan åter ombord,
den tredje däremot flög ut öfver framstäfven i samma
riktning, där man sedermera träffade på land. Floki kom
liksom äfven Gardar och Naddoddr först till Östfjorden
(till Horn) och seglade därifrån längs sydkusten förbi
Reykjanäs och Snefellsnäs i sydvästra Island. När han
såg inloppet mellan dessa tvänne uddar eller näs så
småningom öppna sig, trodde han, att detta var mynningen
af en stor flod eller älf, hvarför bukten kallades Faxaos
(Faxis mynning). Därefter seglade Floki och hans
kamrater vidare mot norr förbi Snefellsnäs och in uti
Bredfjorden, därifrån till Vattenfjorden vid Bardastranden,
hvarest de öfvervintrade. Där var viken så fiskrik, att
de sjöfarande till följd af det rika fiskafänget försummade
att skaffa sig foder och hö för den annalkande vintern;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
