Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Islands älsta upptäcktshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
FORNSKANDINAVISKA UPPTÄCKTSFÄRDER.
åtskilda landsdelarna, hvilka ännu begagnas. En af de
första resorna genom det inre Island företogs af en man
vid namn Gnupa-Bard, som antages vara född ungefär år
480. Han kom till Island som äldre man och bosatte
sig i Bardardalen på nordlandet. Han iakttog, att
luften var mildare när vinden blåste från det inre
än från hafvet, och däraf drog han den slutsatsen, att
det måtte finnas bättre nejder söder om fjällen. Han
sände sina söner i mars månad söderut, och där funno
de flerstädes jämförelsevis rikare växtvärld. Nästa vår
drog han själf åstad med alla sina ägodelar öfver passet
Vonarskard och bosatte sig på Gnupar söder om
Vatnajökull. Sannolikt har han därvid följt randen af denna
stora Vatnajökull och passerat genom trakter, som
veterligen sedermera aldrig beträtts af någon människa.
Hvad som tämligen säkert bidragit till utvecklingen
af kännedomen om det inre af Island var den
omständigheten, att folk, som af en eller annan orsak på det isländska
tinget, Altinget, dömdes fredlösa eller ville undkomma en
hotande blodshämd, ofta flyktade upp till höglandet, där
de sedan om sommaren lifnärde sig genom forellfiske i
sjöarna eller genom att stjäla böndernas får från
fjällbetena. Dessa flyktingar ha gifvit första upphofvet till
den märkvärdiga folktron om kolonier af utliggare eller
fjällbor, hvilken härskade bland allmogen på Island ännu
i det 18:de århundradet, men sedermera försvunnit. Själva
jöklarna ha rimligtvis i forntiden varit nästan alldeles
okända bland allmogen, men att man dock en eller annan
gång har bestigit och undersökt jöklarna framgår af
sagorna.
Af sagornas vittnesbörd framgår äfven, att den
isländska allmogen redan i 11:te och 12:te århundradet hade
ungefär samma kännedom om det isländska höglandet i
det inre som ännu intill midten af det 19:de århundradet.
Denna kännedom rörde sig emellertid i allmänhet endast
om vägar och fjällstigar, det enda, hvarom man på den
tiden i det hela bekymrade sig. Naturligtvis förefanns
då ännu icke häller någon som hälst vetenskaplig
forskning; man författade inga skriftliga berättelser om landet
eller dess naturliga beskaffenhet, och de enskilda
boningsplatserna omnämndes endast i sammanhang med
återgifvandet af mer eller mindre betydande historiska tilldra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
