Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Grönlands upptäckande och bebyggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖNLANDS UPPTÄCKANDE OCH BEBYGGANDE.
15
gemensamma tinget sammanträdde, och där, efter
kristendomens införande omkring år 1000, äfven biskopssätet och
domkyrkan voro belägna.
•
Åren 986-1000 kunna betraktas som landets
invandringstid, efter hvars slut det torde ha varit
någorlunda fullständigt befolkat. Antalet af de ursprungliga
nybyggarna kan beräknas till ungefär 700. Deras
hufvudnäringar voro framför allt fiske, säl- och hvalfångst,
samt vidare boskapsskötsel; man vet att inbyggarna ägde
nötboskap, får och getter. Härtill kom naturligtvis jakt
på villebråd, såsom isbjörn, vildren, fågel, hare o. s. v.
Redan vid det första besittningstagandet af landet
iakttogos spår och fynd efter mänskliga bostäder, stenredskap
af hvarjehanda slag samt små båtar af skinn, hvilket allt
utvisar, att eskimåer i en äldre tid innehaft eller funnits
å Grönland, men sedermera dragit sig tillbaka, för att
ånyo_rycka söderut på 1200- och 1300-talet.
Den stora polarströmmen mellan Island och Grönland
och de till följd af drifismassorna försvårade förbindelserna
mellan sistnämda länder hotade emellertid att alldeles
isolera och afstänga de nygrundade kolonierna på
Grönlands västkust från den öfriga världen, hvarför Erik den
rödes son, Leif Eriksson, uppgjorde planen att söka anknyta
direkt förbindelse med det skandinaviska hemlandet Norge.
I detta syfte företog Leif år 999 en färd söderut från
Cap Farwell tvärs öfver oceanen mot öster till Norge.
Kursen var till en början ställd något för sydlig, så att
första land, som uppnåddes, var Sydöarna eller Hebriderna
som de numera kallas på 55-58° 30′ nordlig
bredd; därifrån styrdes sedan rätt öfver till Nidaros
(Trondhjem) i Norge. Denna Leif Erikssons resa är
egentligen den första stora Atlanterfärden, hvilken icke utan skäl
blifvit ställd vid sidan af Kolumbus’ stora resa 1492 »så
till vida som nordbornas färd utfördes med samma
dristighet och mod, fastän med mindre medel och ringare
teoretiska kunskaper».
Leif gick i norska konungen Olaf Trygvessons tjänst,
blef omvänd till kristendomen och döpt samt stannade
under vintern kvar vid konungens hof i Nidaros. Om
våren år 1000 fick han en präst med sig ombord och
seglade tillbaka till Grönland för att där efter konungens
önskan uppträda och värka som kristen missionär. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
