Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Färderna till Vinland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄRDERNA TILL VINLAND.
19
lifliga inträsse genom sin berättelse om det nyuppfunna landet,
hvilket naturligtvis nu skulle närmare undersökas. Om dessa
färder till det nya landet i söder berättas på ett
trovärdigt sätt i Erik den rödes saga, som likaledes ingår och
finnes upptagen i den förut omtalade Hauksbok. Leifs fader,
Erik den röde och hans bror, Thorstein, ställde sig i spetsen för
företaget; dessutom voro tjugo andra män med. Men
denna färd, som företogs år 1001, misslyckades; de
sjöfarande råkade ut för motvind och drefvos först så långt
mot nordost, att de fingo Island i sikte, och sedan så
långt mot sydost, att de som det heter "hade fågel"
af Irland. De kommo dock alla lyckligt tillbaka till
Grönland. Där dog emellertid Thorstein under vinterns lopp,
och hans änka Gudrid gifte därefter om sig med en på
sommaren 1002 till Grönland anländ nybyggare Thorfinn
Karlsevne från Skagifjorden på Island.
––
-
Denne man upptog på våren år 1003
upptäcktsplanerna på nytt och utrustade en större expedition af trenne
skepp, som skulle återfinna och om möjligt äfven
kolonisera Vinland. Inalles medföljde 140 man. Thorfinn
seglade ut mot söder från hustruns gård Lysefjorden i
Västerbygden, och anledningen till att detta tåg tog sin
utgångspunkt längre i väster än förut må sannolikt sökas
i den iakttagelsen, att den förra färden ställdes alldeles
för långt åt öster och att det nu gällde att söka
västligare kurs. Lysefjorden var den sydligaste fjorden i
Västerbygden och låg minst 30 geografiska mil längre i väster
än Eriksfjorden samt var sålunda mycket fördelaktigare
för en sjöresa i sydvästliga farvatten.
Efter två dygns färd nåddes för nordlig vind ett land
med stora bärghällar af tolf alnars längd och med
polarräfvar; det var ett nordligt beläget, obebott, ofruktbart
och stenigt land, som man gaf namnet Hälleland. Det var
det närmaste landet från Grönland och torde med all
säkerhet ha varit Labrador (vid 55º nordlig bredd), hvilket
land just är hemvist för polarräfven. Efter ytterligare
en dagsresa mot söder och sydost kommo fartygen till
ett annat land, som var skogbevuxet och som upptäckarna
därför också kallade Markland eller "skoglandet". Sydost
om Labrador ligger den stora ön Newfoundland, som tillika
är Nordamerikas östligaste land; detta måste ha varit
nordbornas Markland. Det var naturligt, att nordborna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
