Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Färderna till Vinland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
FORNSKANDINAVISKA UPPTÄCKTSFÄRDER.
hvilka kommo från det alldeles skoglösa Grönland och det
steniga Labrador betecknade Newfoundland såsom ett
skogland, ty ännu efter en uthuggning af den stora öns
skogar, som pågått i snart 300 år, äro dock ännu landets
östliga kuster och kustbärgen täckta med ansenliga skogar
af furu och björk. På 1500- och 1600-talen omtalas
Newfoundlands stora ändlösa skogar, hvarifrån indianerna
hämtade timmer till sina hyddor. Angående Marklands
djurvärld omtalas, att där fanns en mängd "djur" (d. v. s.
af hjortsläktet), och, som man vet, hör den s. k. "röda
hjorten" just hemma på Newfoundland. På en ö vid
landets sydöstra kust påträffades och dödades en björn,
d. v. 8. en isbjörn, hvilka polardjur i äldre tider synas
ha kunnat tränga ned ända till Newfoundlands ostkust.
Längre söderut kommo nordborna till ett annat land,
hvars norra, östra och västra kuster kringseglades. Först
träffade de sjöfarande på landets nordostspets, där de funno
en skeppsköl och därför kallade näset Kjalarnäs. Därefter
styrdes återigen söderut längs den långa, sandiga ostkusten
eller Furdestränderna; därpå följde en mera inskuren, fjordrik
kust, hvarest man styrde in i Straumsfjorden och
öfvervintrade under vintern 1003-1004. Från denna plats
utsändes sedermera en mindre expedition för att utforska
landet i söder, och efter tre dagars bortovaro återkom
densamma medförande sädesax och vindrufvor, så att
nordborna nu kunde förstå, att de värkligen kommit till det
af Leif Eriksson upptäckta Vinland.
Kolonisterna delade sig nu, så att en del styrde
norrut förbi Furdestranden och ville komma väster om
Kjalarnäs. Västliga vindar förde emellertid skeppet åt
öster, så att det enligt sagans uppgifter uppnådde Irland,
där de ombordvarande gjordes till trälar. Men Thorfinn
Karlsevne och de öfriga nordborna drogo mot söder och
funno här vid en flodmynning ett ställe kalladt Hop,
hvarest värkligen påträffades själfsådda hveteåkrar och,
längre in, vildt växande vin. Här slogo sig kolonisterna
ned, byggde hus och lifnärde sig af fiske samt af den
medförda nötboskapen, men här fingo de också besök af
"skrælingar", som infödingarna, kallades; och under vintern
uppstod byteshandel med dessa, hvilket dock fick ett hastigt
slut, emedan Karlsevnes oxar skrämde bort skrælingarna.
Nästa gång de kommo tillbaka ville de fördrifva främ-
اثر
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
