Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Resor i Nordhafvet på högre breddgrader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
FORNSKANDINAVISKA UPPTÄCKTSFÄRder.
7. Resor i Nordhafvet på högre breddgrader.
Utom förut omtalade färder till öar och länder i det
nordatlantiska hafsområdet ha också af nordbor gjorts flera
försök att tränga längre upp i norr och in uti Polarhafvets
mörker och is i äldre tider. Adam af Bremen, som
omkring år 1070 skref sin bekanta geografiska beskrifning
öfver Norden, lämnar först af alla en del antydningar
härom. Sedan han skildrat Island, Grönland och Vinland
som öar djupt ute i oceanen, och därvid lämnat det älsta
vittnesbördet om upptäckandet af Vinland, som kallas så
"emedan där växer vin af sig själft och säd utan att vara
sådd", tillägger han, att utanför nämda ö "finnes intet
beboligt land i denna ocean. Allt är betäckt af is och
mörker, hvilket nyligen norrmännens konung Harald fick
pröfva, då han undersökte den norra oceanens utsträckning
ända till världens slut, men med knapp nöd undgick att
falla i afgrundens djup". Om denna färd af konung
Harald känner man äljes ingenting; men påfallande är, att
Adam af Bremen föreställer sig oceanen i norr afslutad
genom en ofantlig afgrund.
Emellertid berättar Adam om en annan resa mot
norr, som dock icke företogs af nordbor i egentlig mening,
utan af några förnäma män från Frisland; enligt uppgift
af ärkebiskop Adalbert af Bremen († 1072) skulle denna
färd ha företagits i hans företrädares tid. Männen från
Frisland ville undersöka, huruvida deras landsmän hade
rätt, när de uppgåfvo, att om man styrde ut från Wesers
mynning rakt mot norr kunde man icke träffa på något
som hälst land, utan mötte endast öppna oceanen. Sedan
de seglat förbi Orkaderna (Orkneyöarna) och Island,
råkade de in uti Ishafvets mörker, men funno slutligen en ö,
kringgärdad af höga, väldiga klippor samt bebodd af
mänskliga varelser, som gömde sig i underjordiska hålor
eller grottor. Återkomna till Bremen berättade de hvad
de upplefvat för frisernas biskop Aldebrand. Osäkert är,
hvilket land de sjöfarande påträffat; man har gissat på
Shetlandsöarna, Färöarna samt ostkusten af Grönland. Det
senare synes vara sannolikast; de omnämda grottmän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
