- Project Runeberg -  Fornsögur Suðrlanda /
L

(1884) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LXXXVI1I G. Cederschiöld.

gefär lika mycket hvar, i det att de turat om med arbetet och stundom rätt
ofta, stundom mera sällan aflöst hvarandra; de ställen, där endera handen börjar,
angifvas i noterna under vår text1).

En jämförelse mellan de tre handstilarnas egenheter är gjord i inledningen
till nyssnämda upplaga af Jómsvíkinga saga, där också ett faksimile efter en
af tredje handen skrifven sida är bifogadt. Här tofde icke erfordras flere
notiser om de särskilda kännetecken, som utmärka den i afseende på
ljudbeteckningen ovanligt korrekta och omsorgsfulla tredje handen, hälst som några
sådana skola framställas längre ned, då det blir fråga om den trykta textens
förhållande till handskriften. Det bör blott anmärkas, att denne skrifvare i
handskriftens början begagnar mindre och mot slutet (i de fyra sista sagorna)
större stil; skillnaden tyckes blott bero på, att han under arbetet» lopp lagt
sig till trubbigare pennor. — Första och andra händerna, som uti inledningen
till Jóm8víkinga saga blifvit knapphändigt behandlade, förtjäna att här få en
något utförligare beskrifning.

Märkvärdigast är första handen. Själfva stilen är visserligen ful och
oredig, men är sig lik öfveralt, så att den ej kan antagas hafva tillhört en ovan
person. Däremot visar skrifvaren en så stor obekantskap med
förkortnings-tecknens bruk, en så genomgående osäkerhet i ljudbeteckningen, en sådan
oförmåga att undvika skriffel (särskildt uteglömmande af bokstäfver), att läsaren
får en ganska låg tanke om hans bildningsgrad och stundom t. o. m. måste
fråga sig, om isländskan verkligen varit karlens moderamål, när han kunde
begå så besynnerliga misstag. På ställen, där han gjort en starkare afvikelse
från vanligt skrifbruk, och i synnerhet där denna afvikelse kan vara villsam
för textens rätta uppfattning, har sådant antingen blifvit rättadt i vår text
eller anmärkt i not under den samma. Här lemnas nu en kort öfversigt af
skrifvarens egenheter.

Hvad beträffar förkortningstecknen, har första handen följande i ovanlig
användning. Tecknet s är = ar i marg- 10344’58, 157**, margar 10T>19, hvarrv
(d. v. s. hváru) 72", valtara’) 1 1628; - r i aptr (mycket ofta), lofafr 65",

ferr C711, lvtr 6740, bif>r 945t, filivrnar 119a4, dættr 12188 samt åtskilliga

*



’) Likaså är i noterna (till 128" och 133") anmärkt, att en nybegynnare två gånger
fått försöka sig att skrifva smärre stycken.

’) Dock kan äfven formen ’valtera’, som förekommer t. ex. i Klu, vara åsyftad; Bæk
har emellertid annars ’valtari’ (-a).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:45:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fornsudr/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free