Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVI1I
G. Cederschiöld.
Desse borde naturligtvis med sin noggranna kännedom af modersmålet kunna
förstå meningen i skriften, fastän denna vimlade af mångtydiga förkortningar
(hvilka skulle tjäna till att inbespara plats på det dyra pergamentet), var
oefterrättlig i användningen af skiljetecken och i stafsätt än följde uttalet än ett
föråldradt bruk. Men äfven desse samtida kunde någon gång missuppfatta
meningen, såsom gamla afskrifter tillräckligt bevisa. För oss blir rätta
uppfattningen af hvarje textställe ännu mycket kinkigare att noga fastställa,
svårare redan därför, att vi icke ega samma lefvande färdighet i språket, men
ännu mer därigenom, att vi önska formens precisering, hvilken var obehöflig
och likgiltig för de gamle läsarne. Men denna precisering af formen måste
tydligen i många tillfällen byggas på hypoteser, som förändras med
språkvetenskapens framsteg.
Det har också med rätt blifvit yrkadt, att hvarje gammal hds. bör
återgifvas med yttersta trohet, så att intet ändras eller tillägges af utgifvaren,
utan aftrycket (eller afbildningen) kan — så vidt detta annars är möjligt —
till alla slags forskningar ersätta originalet. Dock borde, jämte en dylik
absolut texttrogen upplaga, finnas en annan, som genom erforderliga rättelser,
fullständigt utskrifvande af orden, konsekvent ortografi samt modern
interpunktion gjorde uppfattningen af innehållet lättare, ehuru den visserligen som
grundval för språkvetenskapliga undersökningar finge långt mindre värde.
Dessa grundsatser torde füj anses vara tämligen allmänt erkända. Men
nu finnas många handskrifter — och dit höra de, som vi för denna samling
begagnat, — hvilka antagligen icke på mycket lång tid kunna komma att tryckas
mer än en enda gång. Efter hvilken metod skall man då inrätta en första
upplaga, som kanske för ett helt århundrade blir den enda? Ur rent
vetenskaplig synpunkt måste det absolut texttrogna aftrycket föredragas, ty endast
ett sådant kan utgöra en ersättning för handskriften själf, om denna skulle gå
förlorad. Men utgifvandet af dylika ytterligt noggranna aftryck plägar stöta
på betänkliga hinder. Icke nog därmed, att dessa aftryck för mången, som
gärna ville lära känna skrifternas innehåll, blifva, om ej alldeles obegripliga,
åt minstone högst svårtydda; de fordra tillika så dryga omkostnader, att
företaget blir outförbart, hälst om texten är af betydligare omfång. Naturligtvis
behöfver man icke därför kasta sig in på det andra utgifningssätt, vi nyss
omtalat, att lemna en "normaliserad" (man kunde gärna säga "moderniserad")
text; tvärt om finnas och begagnas, som kändt är, flere slags medelvägar, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
