Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVI1I
G. Cederschiöld.
kvinnan, som han fann i jarlen Irings tält. Glad jakar käjsaren härtill, och alt blir godt
mellan makarne (kap. IV).
Jämför man de nordiska formerna af historien med de båda förut nämda
utländska, så visar det sig, att sagan öfverensstämmer bättre med den franska
romanen däri, att l:o ett af de vilkor, hustrun skall uppfylla, är att skaffa en
häst, samt 2:o att hustrun klädd i karldrägt kommer till sin make och cn tid
är i hans sällskap, utan att han igenkänner henne. Med den italienska
novellen har sagan gemensamt, l:o att maken anser hustrun icke jämnbördig,
2:o hyser motvilja till henne och 3:o icke, före afresan, haft äktenskapligt samlif
med henne.
De två isländska redaktionerna passa icke i alt lika väl tillsamman med
de utländska. Den utförliga redaktionen (= F) synes hafva bevarat
ursprungliga drag däri, att drottningen når sitt mål (uppfyllandet af det svåraste
vilkoret) genom att uppträda som käjsarens älskarinna, samt att hon då
begär och får af honom hans "nkisgull" (väl — ring med rikssigillet);
förvärf-vandet af detta har sannolikt i originalet varit en af förelagda uppgifterna; i
den franska romanen skall hon skaffa gemålens diamant, efter Boccaccio hans
°
ring. A andra sidan torde redaktionen F hafva gjort godtyckliga tillägg, då
den, i motsats både till red. A och till de utländska texterna, l:o låter
käjsaren hota drottningen med dödsstraff, om hon ej fullgör lians bud, samt 2:o
befalla henne att under de tre åren uppföra ett palats, lika präktigt som
hennes faders, och dess utom 3:o förtäljer, att drottningen lät förfärdiga en af
ädelstenar lysande tron. I den norska folkvisan återfinnas de två sista
dragen tillika med omnämnandet af ringen, som där tjänar till att bevisa sonens
äkthet. Det är därför troligt, att folkvisan härstammar från redaktionen F.
Berättelsen om käjsaren och hans drottning torde grunda sig på flere
källor än den okända dikt, som har yngre slägtingar i Boccaccios novell och
den franska romanen. Redan Wulff påpekade (p. 9), att berättelsens början
(den västerländske käjsarens öfvermod m. m.) torde stödja sig på en fornfransk
fabliau om Karl den stores resa till Konstantinopel, af hvilken finnes en långt
trognare bearbetning i Karlamagnus saga VII. Vår text, som i denna del
följer yngre hdss. (B och C, från 15:de årh.), har emellertid likheten med
nämda fabliau mindre framträdande är redaktionen F. Denna senare
öfverensstämmer nämligen med den franska dikten i att kalla konungen Hugon
och hans residens Mikligardr (= Konstantinopel), medan vår text omtalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
