Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVI1I
G. Cederschiöld.
land), Hrólfr Skuggafífl (färden till Smálönd) samt Geirardr Vilhjålmsson
(striden med Priams) spårar Suchier (anf. st.) erinringar från Charroi de Nhnes,
Prise d’Orange, Girard de Viane och Aliscans. Intressantast är den sista af
sagans ‡>ættir, den om Vilhjálmr Geirardsson i Konstantinopel; Köhler har
nämligen (Germania, anf. st.) visat, att denna anekdot (som genom åtskilliga
missförstånd och försämringar af det ursprungliga röjer sitt beroende af muntlig
tradition) står ganska nära den, hvilken Alexander Neckam berättar i kapitlet "De
pectine" (De naturis rerum II,. 40), äfvensom till kap. 194 af Gesta Romanorum
(Oesterleys upplaga), hvarförutom han hit hänför två något mera afvikande
berättelser, den ena i ett af någon munk i S:t Gallen mellan 884 och 887
författadt verk öfver Karl den store, den andra i Jans des Enenkels Weltchronik,
som tillhör midten af 13:de århundradet.
Det är, hafva vi sett, rätt mycket af sagans innehåll, som blifvit upptaget
från utländsk literatur. Men intet af detta synes vara öfversatt från skriftliga
källor, -utan alt torde ha blifvit hördt och berättadt, innan det fördes i pennan.
Därför har icke häller Magus saga karaktären af en öfversättning, utan långt
mer af en hemmagjord isländsk saga, och detta lika mycket på grund af den
mängd inhemskt stoff, hon upptagit i sig, sora med afseende på själfva
framställningssättet. Af det inhemska stoffet är en betydlig del lånegods. Yi vilja
nu granska detta och, så vidt möjligt, uppvisa, hvarifrån det föreskrifver sig,
eller åt minstone, hvar man återfinner beslägtade versioner, som tyda på
gemensam källa. I synnerhet fästa vi oss vid redaktionen A (= vår text) och
betrakta blott i andra rummet den vidlyftiga redaktionen F (= J>órdarsons
upplaga).
En källa, som visserligen får räknas till de nordiska, men själf leder sitt
ursprung från främmande mark, är piåreks saga. Ur denna har Mag (ved. A)
upptagit följande namn, hvartill stundom karaktäristiska notiser äro fogade:
J)idrekr och hans kämpar, bland hvilka nämnes Vidga l ) hinn sterki, egaren
af svärdet Mimmungr (sic!), Attila, Iron jarl, Gunnarr, Högni och deras brö-
’) Kallas Virga i F och andra nnga hdss. af sagan liksom äfven i lidss. A och B af
fictr. b.; denna form har väl uppstått genom missuppfattning af förkortningen v’ga, till
en början gjord i analogi med v’ (— vid).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
