Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLXXVllI
G. Cederschiöld.
alla hdss. är stympad TT**-*1 notisen om mässorna, som Matthild låtit sjunga
för Konrad, förekommer i AB inskjuten i berättelsen om hans återfärd till
Miklagård; däremot har E motsvarande 7759—7810: Fagnar hon honum vel ok
sagðiz fegin ordin, er hon bá hann heilan; enn sagdi, at hon mundi þó miklu fegnari, ef
hon ví8sí, at hann hefdi sitt eyrendi; "eda hversu hefir þér tekiz ferdin?" Hann mælti:
"í>ú munt nú lúka ordi þar á." — "Syngja hefi ek låtit," segir hon, "sálumessur (jfr B 77,
not. 17) fyrir þér hvem dag, sidan þú fórt hédan." Konradr mælti; "Þvílíkra bragda
þótti mér at þér ván." Notisen införes altså ännu mer abrupt i I? än i AB,
7810’38 och 7918’48 har A redogörelse för de ädelstenar, Konrad hemfört, och
dessas egenskaper; härmed böra jämföras styckena 6923;32 och 849’11. I ^4:s
egen framställning finnas motsägelser: enligt de bägge sist citerade ställena
egde konungen redan förut en sten af samma slag som den, Konrad skulle
hemta; denna lemnar Matthild åt Konrad att medföra på resan (6929’82), och
84»vit kaiiag också båda stenarna smaragder; men 781012 har den förra
stenen fått namnet jacinctus, medan den senare ännu 783s kallas smaragd. Med
A stämmer B i de anförda uppgifterna. Handskriften C (som mycket
förkortar det mot pp. 78—9 svarande) låter ’jacingtus’ vara den, som Konrad
skulle hemta, och låter honom först visa denna sten för Matthild; sedan visar
K. kristallen, så karbunkeln. E däremot öfverensstämmer visserligen däruti
med AB, att de båda stenar, som K. stuckit ur bordet *), visas före den rätta,
men den sistnämda kallas (liksom i G) jacinctus; namnet smaragdus gifver E åt
den hvita stenen. Beträffande stenarnas egenskaper råder stor olikhet; så säges
i E om jacinctus: Sú er hans ein náttúra, at eigi munu ormar granda þeim, er hann
hefir á sér; sä mun ok varia få ösigr; ok hann er gódr vid ofdrykkjn1), Om
’smaragdus’ (här = den hvita): Hann hefir allar þær náttúrur sem jacingtus, ok þó
nökkurar um framm. Þat er mælt, ef madr hefir hann á Ber, þó at hann verdi sjädaudr,
at lik hans muni finnaz; Om carbunculus (den röda): Hann hefir allar þær náttúrur,
sem fyrr var sagt. Þat hefir hann um framm, at eldr må eigi granda því herbergi, er
hann er I; aldri verdr ok myrkt í því húsi, er hann herr upp i. Margar fleiri náttúrur
hefir hann 8’2li Ji Konradr — i brott A, Konradr svarar: "Nögar hefir hann sakir
til, at hann væri drepinn, enn kost åtta ek þess fyrr; enn lyöta skal hann födur
sins. Enn fara skal hann i fjarlæg lönd ok låta mik aldri aja sik sidan." NÚ var sv&, sem Konradr
vildi. Fór Rodbert f brott vid nökkura menn E (om det följande se p. CLXYI).
*) De namngifvas här: ’ametistus’ och ’krisolitus’; den förra säges vara ’myrkblär
at lit ok sva glöggskygn, at sjá mátti i skugga sinn’, den senare ’svá litr, sem þá er
skinn i skært vatn ok þykkir þar ákafliga brá’.
2) Den sist anförda egenskapen tillhör ju rätteligen "amethystos".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
