Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"granneligen med all flit uppsöka, anteckna och samla alla lofliga gamla
monumenter, handlingar, skrifter, allehanda runaskrifter både i böcker
och på stenar; alla urminnes sagor och dikter om drakar, lindormar,
dvergar och resar; alla sägner, kämpa- och rimvisor, deras toner ej
förgätandes att uppteckna; uppspörja folkets klädedrägter, sedvanor, gamla
vapen, dryckeshorn, gammalt mynt" etc. Andra i jorden funna saker
än mynt nämnas icke, man insåg ej ännu deras betydelse. Konungen
utfärdade ett särskildt bref[1] om hvar mans skyldighet att gå de utsände
antiqvarierne till handa, och man har ännu qvar ett cirkulär[2], utfärdadt
1631 af erkebiskopen i Uppsala till erkestiftets prester med uppmaning
att hjelpa de utsände antiqvarierne och insamla allt som kunde
öfverkommas.
Bland de fasta fornlemningarna från hednatiden studerades
runstenarne i främsta rummet och nästan uteslutande. Bureus lät afbilda
några hundra sådana och dels skära dem i trä, dels gravera dem i
koppar; men endast en del af dem blefvo utgifna.[3] Kopparplåtarne
finnas ännu qvar i Vitterhets-akademiens ego.
Vid denna tid började dock äfven hällristningarna att ådraga sig
någon uppmärksamhet. Man vet, att norrmannen Petrus Adolphi redan
år 1627 aftecknat en stor hällristning i Bohuslän.[4]
Omkring 1640 gjordes på Island en märklig upptäckt. Den för kännedomen
om det hedniska Nordens religion så ytterst vigtiga äldre Eddan
hade dittills varit okänd; och det finnes, kan man säga, blott en enda
handskrift deraf, som ger oss begrepp om hvad denna samling är.
Denna handskrift upptäcktes nu af biskopen i Skålhult, Brynjulf Sveinsson,
och nedsändes år 1643 till konung Fredrik III i Danmark. Den
första fullständiga upplagan deraf utkom visserligen först omkring år
1800, men vissa delar (Håvamål och Völuspå) hade blifvit utgifna i
Köpenhamn redan år 1665.
Under drottning Kristinas tid spörjes, märkvärdigt nog, ingen
synnerlig åtgärd för den svenska fornforskningens befrämjande, och
Carl Gustafs regering var för kort och för stormig att gifva tid till
dylikt.
I så mycket större förbindelse står den svenska fornforskningen till
konung Carl XI:s förmyndare och i främsta rummet till rikskansleren
grefve Magnus Gabriel De la Gardie, hvars namn alltid med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
