Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folk som begagnat stenvapnen, att detta folk lefvat såsom vildar utan
kännedom om åkerbruk och boskapsskötsel, att det – på grund af
de i grafvarne funna hufvudskålarnes form – måste anses hafva
varit nära beslägtadt med Lapparne, samt att stensakerne,
åtminstone i södra Skandinavien, upphörde att begagnas redan flere
århundraden före Kristi födelse. I sista kapitlet gifver han "ett utkast
till en beskrifning öfver en kimbrisk kolonist-stam, som i forntiden
inflyttat i södra och vestra Skandinavien, undanträngt vildarne och odlat
landet." Dessa kimbrer eller kelter kände metaller, men hufvudsakligen
endast brons och guld, samt sannolikt jern, hvilket de dock ej
förstodo att härda, hvarföre deras knifvar, svärd, lansar m. m. alltid äro
af brons; de idkade boskapsskötsel och åkerbruk. Såsom kelter var
deras religion nära beslägtad med Frankrikes och Englands druidkult.
Stendösarne, så talrika både i sist nämnda länder och i Skandinavien,
antogos af Nilsson, liksom af de flesta samtida fornforskare, hafva varit
altaren för denna kult. Såsom vi veta, har professor Nilsson
sedermera öfvergifvit sin i denna första upplaga uttalade åsigt, att
bronsålderns nordbor varit af kimbrisk stam. Han antager nu, att
bronskulturen blifvit hitförd genom feniciska kolonister.
En ny upplaga af den del af hans verk, som behandlar
stenåldern, utkom år 1866 och är ännu ett af de yppersta arbeten man
har om denna första period i hvarje folks utvecklingshistoria. Det har
blifvit öfversatt både på tyska, franska och engelska, samt öfverallt
beredt rättvist erkännande åt författaren, hvilken mer än en gång
blifvit kallad "arkeologiens fader". Och det är med rätta professor Nilsson
nämnes såsom en af de förnämsta grundläggarne af den moderna
fornforskningen, emedan han var den som der först i ett större verk
praktiskt tillämpade den komparativa methoden, hvilken upphöjt
fornsakernas studium till vetenskap.
År 1836 hade emellertid Thomsen i "Ledetråd till nordisk
Oldkyndighed" utvecklat treperiods-systemet, uppdragit grundlinierna till
teckningen af de olika åldrarne och uppvisat hvilka fornsaker och hvilka
ornament äro karakteristiska för hvarje period.
Systemet var nu äfven användt vid ordnandet af de större
samlingarna i Skandinavien.
Ar 1843 gaf n. v. etatsråd Worsaae i "Danmarks Oldtid" en
utmärkt, populär framställning af de resultat, till hvilka fornforskningen
då hunnit i afseende på kännedomen af Danmarks hednatid.
Samma år fäste riksantiqvarien Hildebrand[1] uppmärksamheten
derpå, att bland fynden från jernåldern förekomma en stor mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
