Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utländska mynt och andra saker, hvilkas ålder lätt kan bestämmas, samt
att dessa fynd kunna indelas i 4 klasser, karakteriserade: den första
af romerska silfvermynt från de två århundradena närmast efter Kr.
föd.; den andra af romersk-byzantinska guldmynt från femte
århundradet; den tredje af arabiska silfvermynt från nionde och första hälften
af det tionde århundradet; samt den fjerde af anglosachsiska och tyska
silfvermynt från tionde och elfte seklen. Genom denna iakttagelse var
möjlighet vunnen att till särskilda delar af jernåldern hänföra de olika
fynden, och således äfven att en gång kunna steg för steg följa
kulturutvecklingen under de tusen år, som förflutit från jernålderns början till
kristendomens stadfästande.
År 1853 ådagalade också de danske fornforskarne Worsaae och
Herbst, att man kan urskilja en äldre och en yngre del af jernåldern,
den förra utmärkt genom talrika romerska mynt och andra arbeten från
kejsaretiden.[1] – Och sedan har man äfven lyckats uppvisa en stor grupp
af fynd hörande till midten af jernåldern, under det att de storartade
undersökningar i bornholmska grafvar, som amtmannen Vedel under
de sista åren företagit, ådagalagt, att jernåldern verkligen börjat i
Norden tidigare än man förut i allmänhet antagit.
Äfven i afseende på sten- och bronsåldern sökte Worsaae år 1859
att genomföra en delning i en äldre och en yngre period.[2]
Bronsålderns delning är numera allmänt antagen, under det att Worsaaes
åsigt om en äldre stenålder rönt lifligt motstånd, i synnerhet af den
utmärkte danske zoologen etatsråd Steenstrup. Vi få i det följande
tillfälle att återkomma till denna intressanta fråga.
Under de första åren af 1840-talet började Richard Dybeck och
Axel Emanuel Holmberg sin gagnerika antiqvariska verksamhet.
Vintern 1850 höll Holmberg offentliga föredrag här i Stockholm om
"Nordbon under hednatiden", hvilka föredrag två år derefter trycktes
och genom det lyckliga framställningssättet vunnit mer än en vän för
den forskning, åt hvilken Holmberg egnade sitt lif.
Äfven Dybeck har inlagt stora förtjenster om den svenska
fornforskningen, dels genom sin under åren 1842—50 utgifna tidskrift "Runa"
– återupptagen, ehuru under annan form, sedan år 1865 – dels genom
sina mångåriga forskningsresor och genom sin outtröttliga verksamhet
för runstenars uppsökande, resande, aftecknande och offentliggörande.
I afseende på runorna hafva de sista åren bragt i dagen märkliga
förhållanden. Under det att flere äldre forskare, såsom t. ex.
Johannes Magni och Rudbeck, antagit, att runorna voro föga yngre än
syndafloden, sökte andra göra troligt, att deras bruk först med
kristendomens predikande blifvit kändt här i Norden. Ett stöd för sist nämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
