Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Körsbären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Sköterskan kom fram till henne. — Stig
bara på, sade hon.
— Törs vi? frågade Rut.
— För all del. Jag är så tacksam om
herrskapet stannar, säg bara till, när
herrskapet går.
— Bara det inte skadar henne? Att vi
sitter här.
Sjuksystern log. Nej då, det skadade
inte, det gjorde varken till eller ifrån. Det
var nog ändå så illa det kunde.
— Men för Guds skull, då måste man
väl hämta en doktor? Eller ett par? Tänker
ni låta henne ligga och dö utan vidare?
Ja, man tänkte nog det. Doktorn kom
inte mer i dag. Det var ju ett hopplöst
fall, och han var kolossalt upptagen.
— Ja, men lindring då?
Därför låg hon ju i vatten.
Detta var en predikan över
människolivets ringhet och värdelöshet, över dödens
alldaglighet och all klagans överflödighet,
som man endast kan få höra i ett land,
där döden i många år plöjt breda fåror i
de levandes led och där livet för resten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
