Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Körsbären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
hade han besök att avlägga i rummen
bortom Giselas. Ett ögonblick stannade han
utanför den stängda dörren, men hörde icke
ett ljud, ej ens från Pepi. Osäker gick
han vidare, skymtade spöklikt avmagrade
gestalter i de andra rummen. I ett av
dem rådde stor stillhet. Ovanpå trälocket
låg en död, överhöljd av ett vitt lakan.
Han tänkte: Kanske var det du, som
klagade så högt, nyss, då vi kom.
Därpå vände han tillbaka till Giselas
dörr. Ett ögonblick tvekade han, men
tanken på det ansvar han hade bestämde
honom, och han öppnade försiktigt dörren.
Där låg Pepi, sakta stönande men med
hårt hopknipna ögon. På en stol invid
Giselas kar satt Rut, lika stilla som hon.
Hon hade lagt armarna på trälocket och
dolt huvudet i dem. När dörren gick, lyfte
hon på huvudet och såg på honom utan
att se.
— Ja, sade hon till svar på en outtalad
fråga. Pepi och jag, vi — ropade inte på
sköterskorna. Hur kunde vi väl haft hjärta
till det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
