Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bristerna i den svenska församlingslagstiftningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRISTERNA I DEN SVENSKA FÖRSAMLINGSLAGSTIFTNINGEN. 21
tänkliga fel. Denna skrift afser icke att framställa något
fullständigt reformförslag, men några antydningar må dock
lämnas om sättet för dessa fels afhjälpande.
Utvidgas den faktiska församlingsrätten i vårt land
till hvad som egentligen är genom lag tillförsäkrat med.
borgare eller m. a. 0. strykes ordningsstadgans bestäm-
melser om församlingsrätt, så är därmed vunnet, att de
under punkterna 1, 2 och 4 här ofvan behandlade rättig-
heter och skyldigheter bortfalla. Ur synpunkten af akt-
ning för gällande grundlag är naturligtvis en sådan åtgärd
utomordentligt maktpåliggande.
Men församlingsrätten är därmed icke på ett be-
tryggande sätt ordnad, då upplösningsrätten i dess nuva-
rande obehöriga utsträckning fortfarande skulle komma
att tillämpas, allenast med undantag för det fall af upp-
lösningsrätt, som ordningsstadgan särskilt tillagt.
Vi hålla före, att upplösningsrätten utan ringaste fara
kan och till församlingsfrihetens bevarande måste inskrän-
kas till det fall, att värkliga oordningar uppstå 3 ett möte
— möjligen med tillägg af den från franska lagen häm-
tade bestämmelsen, att upplösning äfven må ske om mötes-
tillställarna eller den af mötet valda styrelsen eller ord-
föranden sådant påfordrar.
Ej häller får det anses gifvet, att ordningsstadgans
nu olagliga bestämmelse om anmälningsskyldighet måste
helt och hållet försvinna ur en tillfredsställande försam-
lingslag. Det skäl, som 1862—063 års lagutskott på sin
tid anförde emot anmälningsplikten gäller ju endast landet,
och för den händelse underlåtenhet af anmälan ej med-
förde annan följd än ett lämpligt afpassat bötesstraff, tro
vi ej att denna skyldighet — begränsad endast till stä-
derna och betraktad såsom ett medel vid sidan af de
allmänna tidningsannonserna att i tid sätta myndighe-
terna i tillfälle att förbereda sig på sin öfvervaknings-
skyldighet, men icke sågom ett villkor för sammankomstens
laglighet — skulle behöfva kännas tryckande.
Skyldigheten att afvakta tillstånd till ett möte å allmän
plats behöfver och bör visserligen ej häller anses oförenlig
med värklig församlingsfrihet, men detta under den ovillkor-
liga förutsättning, att de fall, i hvilka sådant tillstånd får
vägras, uttryckligen i lagen angifvas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
