Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Det heliocentriska världssystemets tillkomst. Nikolaus Koppernikus, “Över världskropparnas kretsrörelser“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
samma
längd. För det andra använda de vid fastställandet av
solens, månens och de fem planeternas rörelser, varken
premisser och slutsatser och ej heller samma
bevis. Somliga använda sig nämligen uteslutande av
koncentriska cirklar, andra av excentriska och epicykliska¹)
banor, utan att de dock därigenom fullt nå det önskade
resultatet. De ha ej heller kunnat varken finna eller
bevisa det huvudsakliga, nämligen världens form och
den symmetriska anordningen av dess delar. Det har
gått för dem som för någon, som från olika håll toge
händer, fötter, huvud och andra lemmar, visserligen
mycket vackra, men ej tecknade i de rätta proportionerna,
och därav sammansatte ett monstrum snarare än en
människa, då ju de olika delarna ej motsvarade varandra.
Då jag nu länge hade övertänkt denna den
matematiska traditionens osäkerhet, gjorde jag mig besvär med
att genomläsa alla de filosofers arbeten, som voro mig
tillgängliga, för att se efter, om det ej funnits någon,
som varit av annan mening angående världskropparnas
rörelser. Jag fann då först hos Cicero, att någon hade
trott, att jorden rör sig. Sedermera fann jag även hos
Plutarchos, att även andra omfattat denna åsikt. Detta
gav mig anledning att överväga möjligheten av att jorden
rör sig, ehuru denna åsikt föreföll omöjlig. Jag visste
ju, att redan andra före mig hade haft full frihet att
söka förklara stjärnornas rörelseyttringar med tillhjälp
av godtyckliga kretsrörelser, och jag ansåg, att det borde
vara även mig tillåtet att pröva, om man ej under
förutsättning av någon jordens rörelse kunde på ett
tillförlitligare sätt än förut härleda himlakropparnas
kretsrörelser, och så har jag då slutligen, under antagande
av de rörelseyttringar, som jag i följande arbete
tillskriver jorden, och genom många och långvariga obser-
1) För att återföra planeternas till synes olikformiga rörelser till
likformiga, antog man, att dessa rörde sig i cirkelformiga banor, vilkas
medelpunkter samtidigt rörde sig efter en andra cirkels periferi. De
så åstadkomna linierna kallas epicykler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
