Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Den Koppernikanska lärans spridning genom Galilei. Galileo Galilei, “Dialog över de båda viktigaste världssystemen“. 1632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
tiga rörelse skulle vara så gott som obefintlig hos solen,
månen, de andra planeterna och fixstjärnornas
oräkneliga skara. Kallar Ni då det för intet, att solen går
från den ena meridianen till den andra, stiger upp över
en horisont, sjunker ned under en annan, än bringar
dag, än natt, att månen utför liknande rörelser och de
övriga planeterna och fixstjärnorna likaså.
Salviati. Alla de förändringar, Ni räknat upp,
hänföra sig till jorden. För att övertyga Er därom, kan
Ni föreställa Er, att jorden ej längre finnes till. Då
finnes ej heller någon solens eller månens upp- eller
nedgång, ingen horisont, ingen meridian, ingen dag och
ingen natt; genom den ifrågavarande rörelsen åstadkommes
kort sagt ingen som helst förändring i månens
förhållande till solen eller till vilken annan som helst av de
andra stjärnorna, vare sig planeter eller fixstjärnor.
Tvärtom hänföra sig alla förändringar till jorden, och i
själva verket bero de blott därpå, att solen först blir
synlig i Kina, sedan i Persien, och därefter i Egypten,
Grekland, Frankrike, Spanien, Amerika och så vidare.
Detsamma gäller också månen och de andra
himlakropparna. Alldeles samma företeelse kommer att inträffa,
om man, utan att sätta en så stor del av världsalltet i
gång, låter jordklotet vrida sig runt. — Svårigheterna
fördubbla sig emellertid, i det en andra mycket betydande
invändning tillkommer. Om man nämligen tillskriver
himlavalvet denna väldiga rörelse, måste man tänka sig,
att denna går i motsatt riktning mot samtliga planeters
särskilda rörelseyttringar, då alla dessa obestridligt röra
sig från väster mot öster, och det därtill med
synnerligen måttlig hastighet. Om man däremot låter jorden.
vrida sig runt, försvinner denna motsats i fråga om
rörelserna.
Osannolikheten tredubblas genom den fullkomliga
omstörtningen av den ordning, som härskar över alla
himlakroppar, vilkas kretsrörelse är absolut säkerställd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
