Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Den Koppernikanska lärans spridning genom Galilei. Galileo Galilei, “Dialog över de båda viktigaste världssystemen“. 1632
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Ju större sfären är i ett dylikt fall, desto längre tid tar
nämligen dess omlopp, ju mindre den är, desto kortare
blir omloppstiden. Saturnus, vars bana överträffar alla
de andra planeternas i storlek, tillryggalägger denna på
trettio år. Jupiter fullbordar sitt kortare omlopp på
tolv år, Mars tillryggalägger ett varv på två, och månen,
vars bana är mycket mindre, fullbordar ett varv på
mindre än en månad. Vad de Mediceiska stjärnorna
angår¹), kan man med samma tydlighet iakttaga, att
den, som befinner sig närmast Jupiter, fullbordar ett
omlopp på helt kort tid, nämligen på ungefär 42 timmar,
den därpå följande behöver omkring 3 dygn, den
tredje 7 och den avlägsnaste 16 dygn för att
tillryggalägga sin bana. Denna genomgående regel, kommer
nu att bliva beståndande, om man tillskriver jorden en
daglig vridningsrörelse. Antager man däremot, att jorden
står stilla, måste man till en början, när man utgår
från månens helt korta period, träffa på allt större och
större omloppstider, Mars’ tvååriga, så Jupiters tolvåriga
och Saturnus’ trettioåriga; men så kommer man plötligt
till en ojämförligt mycket större sfär, som man dock
måste antaga fullborda ett varv på 24 timmar. Antar
man åter att jorden rör sig, upprätthålles därigenom
på bästa sätt omloppstidernas ordning; från Saturnus’
sfär, som är den långsammaste, kommer man då till
den helt och hållet orörliga fixstjärnesfären. Man undgår
därigenom även en tjärde svårighet, som blir oundviklig,
så snart man antar att stjärnsfären är rörlig. Jag menar
den enorma olikhet,
olikhet, som gör sig gällande beträffande
just dessa stjärnors hastigheter, då ju en del av dem
måste röra sig med utomordentlig hastighet i oerhört
vidsträckta banor, medan andra däremot röra sig helt lång-
¹) Härmed menas de av Galilei år 1610 upptäckta Jupitermånarna,
som han till den toskanska furstesläktens ära kallade Sidera Medicea,
Galilei såg i dessa månar och deras centralkropp ett planetsystem i
smått, och detta styrkte honom ytterligare i tron på den Koppernikanska
lärans riktighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
