Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Newton utforskar solljusets natur. 1670. Utdrag ur Newtons “Optik“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
M
befintliga hålet, under det att de övriga strålarna
uppfångades av detta bräde och läto solens färgade spektrum
visa sig på detsamma. Omedelbart bakom de
placerade jag ett andra prisma abc, som skulle bryta det
genom öppningen g kommande ljuset. Genom att
långsamt vrida prismat ABC fram och åter kring dess axel
åstadkom jag, att det på brädet de fallande spektret
rörde sig uppåt och nedåt så att dess alla delar i tur
och ordning passerade genom hålet g och träffade det
därbakom uppställda prismat. Samtidigt iakttog jag, på
Fig. 19. Bevis, att spektrums skilda delar äga olika brytbarhet.
(Ur Newtons “Optik“, I, Plansch IV, fig. 18.)
vilka ställen de ljusstrålar, som genomgått det andra
prismat a b c, träffade den motsatta väggen M N. Av dessa
ställens olika höjd fann jag, att de starkast brytbara
strålarna, som bildade den blå delen av spektrum, även
av det andra prismat brötos starkare än det röda ljuset.
F är en i fönsterluckan upptagen öppning, genom
vilken solen lyser på det första prismat A B C. Efter
brytningen falla ljusstrålarna mot mitten av brädet D E,
och en del därav passerar genom öppningen G, som är
belägen mitt i detta bräde. Denna del låter man falla
mot mitten av det andra brädet de och där åstadkomma
ett avlångt spektrum, såsom vi ovan beskrivit. Om man
nu långsamt vrider prismat A B C fram och åter kring sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
