Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Newton upptäcker gravitationslagen. 1682. Upptäcktens historia. Newtons förfaringssätt. Samma orsak, som på jorden åstadkommer kropparnas fall, tvingar månen att röra sig kring jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
månen befinner sig och till jordens medelpunkt. Och
vidare måste denna kraft, vilken dess natur än är, vara
densamma som länkar planeterna i deras banor runt
solen, och som låter Jupiters månar kretsa kring denna
planet. Nu är det bevisat, tack vare de slutsatser, man
dragit ur Kepplers lagar, att alla världsklot av andra
ordningen sträva hän emot de himlakroppar, som befinna
sig i deras banors brännpunkter, och det i desto högre
grad, ju närmare dessa de befinna sig. En kropp, som
befinner sig på månens plats, och en i jordens närhet
befintlig måste alltså båda sträva att närma sig jorden,
och det enligt en bestämd lag, som definierar en viss,
av avståndet beroende storhet.
För att skaffa sig visshet, om det är samma orsak,
som länkar planeterna i deras banor, och som här på
jorden åstadkommer det fria fallet, erfordras det endast
mätningar. Man behöver endast undersöka, huru långt
en på jorden och en på månens avstånd från henne
befintlig kropp falla under en viss tid. Månen själv kan
man anse vara en mot jorden fallande kropp, som i
varje ögonblick faller den väglängd, som hans bana
avlägsnar sig från sin tangent. Man måste således känna
månens avstånd från jorden med tillräcklig noggrannhet
och härför är det åter nödvändigt, att vi känna
jordklotets dimensioner.
Detta var Newtons tankegång. Vad jordens
dimensioner angår, begagnade han sig emellertid av sjöfolkets
oriktiga uppgifter, dessa räknade 60 engelska mil på
breddgraden, medan den riktiga siffran är 70. Man hade
dock redan på den tiden en noggrannare uppgift på
jordens storlek: denna hade funnits av Snellius¹) i början
1) Snellius föddes i Leyden 1591 och dog därstädes 1621. Han har
gjort sig känd genom upptäckten av lagarna för ljusbrytningen. Ur
den av honom mellan Bergen op Zoom och Alkmaar utförda
gradmätningen erhölls värdet 55,072 toises. Det var den första mätning, vid
vilken man använt triangelmetoden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
