Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Newton upptäcker gravitationslagen. 1682. Upptäcktens historia. Newtons förfaringssätt. Samma orsak, som på jorden åstadkommer kropparnas fall, tvingar månen att röra sig kring jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
av det 17:de seklet. Även en engelsk matematiker¹)
hade år 1636 uppmått en grad med tillräcklig
noggrannhet och helt riktigt funnit att den motsvarade omkring
70 mil.
Newton kände denna 30 år förut företagna
mätning lika litet som dem, som Snellius utfört. De inbördes
krig, som hemsökt England, hade varit lika ödesdigra
för vetenskaperna som för staten. Därav kom det sig,
att det enda noggranna måttet på jordens storlek råkat
i glömska, så att man fick hålla sig till sjöfolkets mindre
tillförlitliga uppgifter. På grund härav erhölls ett för
litet värde på månens avstånd från jorden, och ur de
siffror, Newton fann, framgick ingen proportionalitet varken
till avståndets eller dess kvadrats inverterade värde.
Newton uppgav därför sina försök, då han ej ville öva
något tvång på naturen, utan rätta sina föreställningar
efter henne.
Slutligen lyckades det Newton att bevisa sin teoris.
riktighet med stöd av den i Frankrike företagna, mycket
noggranna jordmätningen³). Det visade sig, att
tyngdkraftens verkan var omvänt proportionell mot kvadraten
på avståndet; d. v s., att en kropp, som vid jordytan
väger 100 pund, endast väger ett pund på 10 gånger
så stort avstånd från jordens medelpunkt.
Tyngdkraften är alls ej resultatet av någon
virvelrörelse i en mycket fint fördelad materia³); dess verkan
på kropparna är nämligen ej proportionell mot dessas
ytor, utan mot deras massor. Om vidare dess verkan
är omvänt proportionell mot avståndet, måste en kropp,
som befinner sig på 60 jordradiers avstånd från jordens
¹) Norvood.
2) Härmed avses den gradmätning, som Picard (1620-1682) utförde
mellan Amiens och Malvoisine år 1679. Den gav som resultat, att
längden av en grad utgjorde 57,060 toises.
2) Med sådana virvlar hade Descartes (1596–1650) försökt förklara
planeternas rörelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
