Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Huygens förklarar ljuset vara en vågrörelse i etern. 1678. Huygens, “Avhandling över ljuset“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
För att nu komma underfund med, om ljusets
fortplantning kräver någon tid, vilja vi först undersöka, om
det finnes några försök, som skulle kunna övertyga oss
om motsatsen. Vad angår de försök, som man kan utföra
här på jorden medels från varandra långt avlägsna lågor,
bevisa dessa endast, att ljuset ej behöver någon
märkbar tid för att genomlöpa jordiska avstånd. Med all rätt
kan man dock påstå, att dessa avstånd äro för små, och
att man med deras tillhjälp endast kan sluta sig till, att ljusets
fortplantningshastighet måste vara utomordentligt stor.
Härefter beräknas ljusets hastighet ur de av Römer år
1676 anställda iakttagelserna av Jupiters månar och finnes
vara lika med 110 miljoner toises. Då 1 toise är = 1,948
m., skulle enligt Huygens ljudets fortplantningshastighet
vara 0,350 km. och ljusets 214,000 km. Det förra värdet
är för stort, det senare omkring 100,000 km. för litet.
Ljudet tillryggalägger endast 180 toises i sekunden,
medan däremot ljusets hastighet är mer än 600,000 gånger
större. En dylik fortplantning är i alla fall något helt
annat än en ögonblicklig; ty det är samma skillnad
mellan dem som mellan det ändliga och det oändliga. Då
ljusets successiva fortplantning nu är fastställd, följer
därav, som jag redan framhållit, att det i likhet med
ljudet utbreder sig i klotformiga vågor.
Om nu också dessa båda fenomen visserligen likna
varandra härutinnan, äro de dock sinsemellan olika i flera
andra avseenden. Ljudet alstras, som bekant, genom att
en kropp helt och hållet eller delvis befinner sig i en
dallrande rörelse, som så meddelar sig åt den omgivande
luften. Ljusrörelsen måste däremot utgå från varje punkt av
det lysande föremålet, för att man skall kunna iakttaga
dettas alla delar, såsom i det följande tydligare skall visas.
Enligt min mening kan detta ej förklaras på bättre sätt,
än genom att antaga, att den lysande kroppen består av
smådelar, som röra sig med stor hastighet och därunder
stöta mot de dem omgivande, mycket mindre eterpartik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
