Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Huygens förklarar ljuset vara en vågrörelse i etern. 1678. Huygens, “Avhandling över ljuset“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
del av glasröret, från vilken kvicksilvret dragit sig
tillbaka, genomsläpper ljuset fullt ut lika bra, som när det
innehöll luft. Detta bevisar, att ett annat ämne än luft
finnes i röret.
Vad den redan omtalade olikheten mellan ljudets och
ljusets fortplantningssätt beträffar, kan man så tämligen
förstå försiggåendet vid ljudet, om man tänker på, att
luften kan sammanpressas och därigenom bringas att intaga
en betydligt mindre volym, än den vanligen gör, och
att den allt efter kompressionens styrka strävar att åter
utvidga sig. Denna omständighet, sedd i samband med
luftens genomtränglighet, tyckes bevisa, att luften består
av små kroppar, som simma i den av mycket mindre
delar sammansatta etern, och som med stor hastighet
röra sig fram och åter. I följd härav har man att söka
orsaken till ljudvågornas utbredning i dessa mot varandra
stötande kroppars strävan att åter avlägsna sig från
varandra, så snart de på något ställe inom dessa vågor äro
tätare hopträngda än annorstädes.
Genom ett sådant fortplantningssätt skulle emellertid
ljusets utomordentliga hastighet och övriga egenskaper
ej kunna åstadkommas. Jag vill därför beskriva, huru
ljusets fortplantning enligt min mening bör vara beskaffad.
För detta ändamål måste jag förklara, på vad sätt fasta
kroppar meddela varandra sin rörelse.
Tager man ett antal lika stora kulor av något mycket
hårt material och ordna dem i rät linie, så att de beröra
varandra, samt låter en kula av samma storlek stöta mot
den första av dem, framkommer rörelsen liksom
ögonblickligen till den sista, som då skiljer sig från de övriga,
utan att man kunnat iakttaga någon rörelse hos dessa.
Den kula, som åstadkommit stöten, stannar till och med
orörligt kvar i förening med de andra ¹). Här ha vi alltså
¹) Denna apparat, som beskrives i många läroböcker i fysik, och
vars uppgift är att bevisa stötlagen, beskrevs först av Mariotte (“Traité
de la percussion ou choc des corps“. Paris 1677).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
