Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Kant förklarar världsbyggnadens uppkomst. 1755. I. Kant, “Himmelens allmänna naturhistoria“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
Då är det mycket naturligare och lättare att tänka
sig, att de ej utgöras av enstaka stjärnor av så oerhörd
storlek, utan av stjärnsystem, vilka på grund av sitt
avstånd framträda i så små dimensioner, att ljusstrålarna
från de olika stjärnor, varav de bestå, och som var och
en för sig äro osynliga, förena sig till ett blekt skimmer.
Deras likhet med det stjärnsystem, i vilket vi befinna
oss, deras form, som just är sådan, som den enligt våra
lärobegrepp måste vara, deras svaga ljusstyrka, som tyder
på ett nästan oändligt avstånd, allt samverkar till att
tyda dessa elliptiska företeelser såsom just sådana
världssystem, eller så att säga vintergator, vilkas byggnad vi
nyss ha klargjort.
Numera ha astronomerna anledning nog att
sysselsätta sig med denna angelägenhet. De fixstjärnor, som
vi kunna iakttaga var för sig äro alltså tillika med den
otaliga mängd, genom vilkas förenade strålar den
skimrande vintergatan bildas, grupperade på ett visst sätt i
förhållande till ett och samma plan samt bilda
därigenom ett ordnat helt, en värld av världar.
Långt borta, på oändliga avstånd, finnes det flera
dylika stjärnsystem (nebulosor), och skapelsen är i hela
sin oändliga utsträckning ett sinnrikt sammanfogat helt.
När man tänker på, att de sex planeter, som kretsa
kring solen, med sina tio drabanter, alla röra sig i
samma led, och det åt samma håll, som solen själv
vrider sig, samt att deras banor blott föga avvika från
ett gemensamt plan, nämligen det man kan tänka sig
lagt genom solens ekvator, tvingar sig den föreställningen
på en,
en enda orsak, vilken den nu än är, varit
alltigenom bestämmande inom hela vårt planetsystem,
samt att vidare den överensstämmelse, som planeternas
rörelseyttringar förete, måste vara en följd av, att dessa
resulterat ur en och samma materiella orsak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
