Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Kant förklarar världsbyggnadens uppkomst. 1755. I. Kant, “Himmelens allmänna naturhistoria“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
Taga vi å andra sidan den rymd, i vilken våra
planeter kretsa, i skärskådande, finna vi den vara
fullkomligt tom, och berövad all den materie, genom vilken
ett likartat inflytande kunde utövas på himlakropparna,
och som kunde förorsaka en överensstämmelse i deras
rörelser.
Med anledning härav ansåg sig Newton ej kunna
medge tillvaron av någon materiell orsak, som skulle
kunna åstadkomma denna rörelseyttringarnas
överensstämmelse, i det dess verksamhetsområde sträckte sig
över hela planetsystemets rymd. Han ansåg, att orsaken
härtill varit ett Guds omedelbara ingripande utan något
som hälst användande av naturens krafter.
När man opartiskt väger dessa skäl mot varandra,
finner man dem å båda sidor lika berättigade och lika
förtjänta att anses absolut vissa. Men det är ju också
klart, att det måste finnas en förklaring, genom vilken
dessa varandra skenbart motsägande orsaker kunna och
böra förenas, och att denna också är den riktiga. Vi
vilja i korthet ange den.
Sådan den rymd nu är beskaffad, i vilken vårt
planetsystems världsklot kretsa, finnes där ingen materiell orsak,
som kunnat åstadkomma deras rörelser. Denna rymd
är fullkomligt tom eller åtminstone så gott som tom;
fordomdags måste den därför ha varit beskaffad på
annat sätt och fylld med materia, som kunnat tilldela
alla de däri befintliga himlakropparna en rörelse, som
stod i överensstämmelse med materiens egen, och
varigenom alla deras rörelseyttringar blevo även sinsemellan
överensstämmande. Sedan all denna kringspridda materie
genom attraktionskraften samlats ihop till enstaka
klumpar, och rymden därigenom rensats, måste planeterna
numera fritt och
fritt och oförändrat fortsätta att kretsa i en
rymd, som ej bjuder något motstånd.
Jag antager således, att all den materie, av vilken
planeterna och kometerna bestå, vid tingens begynnelse,
upplöst i sina elementära grundämnen, fyllt hela den del
Dannemann.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
