Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Upptäckten av elektrisk influens och pyroelektricitet. Aepinus, “Om likheten mellan den elektriska och den magnetiska kraften“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
men dock så, att dessa elektriska laddningar äro av
motsatta slag¹).
Tager man vidare en tunn skiva av något
elektricerbart ämne och gnider dennas ena yta med ett stycke ylle,
medan man vidrör den andra med ett finger, skall man
finna, att båda ytorna blivit laddade, den ena med
positiv, den andra med negativ elektricitet.
Man vet, att magneten meddelar sin kraft även åt
andra järnföremål, liksom även att detta ej medför den
ringaste förlust. Man har nämligen aldrig iakttagit, att
en magnet lidit någon kraftförminskning, genom att den
meddelat ett annat järnstycke av sin kraft. För att
göra saken tydligare, vill jag antaga, att en järnstav
placeras vid endera av en magnets poler, dock så att
den ej vidrör den. Denna stav erhåller då genast en
magnetisk kraft, som småningom tilltager, och som kan
bliva ganska betydlig, varvid det ser ut, som om
magneten slösade med främmande ägodelar och skänkte bort,
vad den ej själv äger. Den magnetpolen närmaste
änden av staven tilldelas nämligen alltid det slags
magnetism, som är motsatt den pols, mot vilken den är vänd.
Stavens andra ände tilldelas däremot samma slags
magnetism, som sagda pol äger).
Nu vilja vi efterse, vilka verkningar elektriciteten
brukar åstadkomma under liknande omständigheter. Må
man tänka sig en metallstav, som ligger på ett
underlag av glas. Man placerar en elektriskt laddad kropp
vid dess ena ände, men på så sätt, att den ej vidrör
staven, utan befinner sig på något avstånd från
densamma. Man vet då på grund av oemotsägliga
erfarenhetsrön, att den elektriskt laddade kroppen genast upp-
¹) Franklin, “New Experiments and Observations on Electricity“,
London 1769. Franklin omnämner denna upptäckt i sitt tredje brev
av d. 1 september år 1747.
2) Magnetisk influens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
