Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Käraste lilla Karin!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan regnet upphört och jag ansåg mig tvungen
att gå hem uppsteg Fredrika, neg ganska djupt
och sade: »ursäkta moster Louisa men edra
ärenden går jag ej nu». Vände sig derefter till oss:
sade att hon väl såg att jag valt en stolt och
kanske hård make — men du Anna är mjuk och
kärleken — den sanna rätta kärleken — affilar lätt
kantigheter. Sedan lofvade hon oss att den
kommande förmiddagen få hos henne taga afsked af
hvarandra, och gaf då Erik ett bref till vår store
landsman John Ericson, som redan då var känd
i Amerika och mycket bidrog det brefvet att allt
gick så väl för honom, som jag lofvat min tro.
Några år före sin död hade Bernhard
Crusell för sin helsa besökt Strömstad och då till
förmån för fattiga badgäster bildat en fond hvilken
allt sedan tillökats på så sätt att lyckligare lottade
arrangerat — än en bal, än ett societetsspektakel,
än en bazar. Detta år skulle gifvas bal, men
före dansens början en prolog hvilken Fredrika
Bremer åtagit sig att skrifva, och den gamla
nygifta grefvinnan L. ville nödvändigt utföra den
ena rolen och hade sjelf till den deri förekommande
sången satt musik — lika tjusande som de toner
hvilka kommo Tegnér att i sitt poem kalla henne
»En näktergal från Arnos dal». Kort före festen
blefvo de som skulle uppträda i prologen oense
och ville ej spela emot hvarandra, och Fredrika
föreslog att jag skulle taga fruntimrets rol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
