- Project Runeberg -  Fosterländskt Album / II /
82

(1845-1847) Author: Herman Kellgren, Johan Robert Tengström, Karl Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

pen. Också lida Lapparne den ej och Louhis son, hvars
namn lika litet som hans systers nämnes, utmanar Lem-
minkäinen till envig. Hjeltarne mäta sina klingor, Lap-
pen, som uppvisar den längre, har första hugget; Lem-
minkäinen hugger hufvudet af sin motståndare och
flyr hem. — Lemminkäinens vidare äfventyr lemnar jag
här oberättade.

Sången vänder sig (runo XIX) till berättelsen om;
huru Ilmarinens äktenskapliga lycka snart förrinner. Kul-
lervo, en jätteson, som, ännu blott tre nätter gammal, sön-
derslitit sin lindas bindlar, föres såsom slaf till Karelen och
säljes åt smeden Ilmarinen för tvenne sönderbrutna kitt-
lar, trenne gamla grytor, fem utslitna lior, sex förderf-
vade gräftor, alltså för det minsta möjliga pris. Straxtför-
sta dagen begär Kullervo arbete af sin herre. Man gifver
honom ett barn att vagga; han dödar det och förbränner
vaggan. Följande dag utsänd att fälla skog, förstör han
trädens växt och gör hela marken oduglig för sådd. Hvad
man än uppdrar åt honom, förrättar han, såsom en äkta
skälm, alltid tvertemot befallningen. Den sjette dagen skall
han vakta boskapen. Värdinnan hårdt förolämpad, genom
barnets död, som slafven förgäfves sökt urskulda, bakar en
sten in i hans bröd ; då han ärnar äta frukost och hans knif
stöter på stenen, vredgas han och tänker ånyo på att häm-
nas. Nedan han dödat boskapen, fångar han vargar och
björnar, gör åt sig af koben ett blåshorn, af oxbhorn en
pipa, af kalffötter en flöjt, samt begynner att blåsa och spe-
Ja, drifvande de vilda djuren framför sig. Värdinnan hör
det blåsas och pipas så starkt; att hennes öron äro nära
att sprängas; hon går emot herden för att mjölka sin
hjord, då björnar och vargar, af Kullervo dertill upp-
fordrade, öfverfalla den arma och sönderslita henne; före
sitt slut uttalar hon en förbannelse emot denne, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostalbum/2/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free