- Project Runeberg -  Fosterländskt Album / II /
154

(1845-1847) Author: Herman Kellgren, Johan Robert Tengström, Karl Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154

delse, hvars spår reflexionen sedan sträfvar att genom
ordenheten utplåna, utan såsom en rent organisk, hvars
delar äro likaså ett, som delarna i den uppspirande
blomman.

Flexionsförfarandet är till sitt innersta väsen en sam-
mansättning i detta ords vidsträcktaste bemärkelse.
Ordet skall likväl stå fram som en enhet och det så,
att tvenne begrepp’ skola, ej sammansättas till ett tres
dje, utan det ena skall af det andra blott försättas i en
viss kategori. Det egentliga begreppsuttrycket i ordet mås
ste genom en högre accent försättas på en annan stånd-
punkt än den förhållandet antydande delen och genom språ-
kets anordningar på allt sätt skyddas för dennas öfver-
vigt; den betydelse flexionsuttrycket för sig möjligen
äger måste lemna sin sjelständiga fasthet och framträ-
da som en, ehuru nödvändig, ändå blott underordnad
och dess förhållande antydande del af ordet. Sker
detta och dessutom ordenheten af annat, af conso-
nantförvandling, af ordaccentens och af pausens infly-
tande är åvägabragt, så upphör sammansättningen att
vara sammansättning, ty dess natur är att låta den åsyf-
tade enhetens elementer orubbade qvarstå i sin ursprung-

liga vigt och gestalt, och man har kommit till vidbildning
genom flexionssuffix. I den mon vidbildningen genom
ordenhetens lagar bildar ett af rot och ändelse samman.
smultet helt, är språkets flexion fulländad, ty ordenhe-
tens fulländning är ett osvikeligt tecken på flexionens,
der den yttre formen antyder att redan det inre språks
sinnet sammapsmält ordets elementer och sålunda från
begynnelsen förenade uttryckt dem i ordet. Utom de.
språk, hvilka icke som Chinesiskan försmå hvarje yttre
tecken för begreppets förhållande till satsen, hafva alla
andra beträdt denna flexionsväg och blott den mer eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostalbum/2/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free