Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bar! tilläde Herman hastigt, vid en blick på Gotthards blek-
nande kinder. Jag ville blott säga, att du vinner din egen
aktning genom att bevara hennes, och den vinner du säkert
genom att icke mera återse henne. Då vi en dag återkomma
hem, uppsöker du henne icke... giv mig ditt ord därpå!
— Jag vet ej om din begäran är billig! svarade Gotthard.
Vad skulle hon tänka om ett sådant uppförande... vöre det
icke hjärtlöst?
■—• Långt därifrån, Gotthard! Det är vad plikten mot er
båda bjuder dig. Dessutom... den starkaste känner icke
sin svaghet. Du återser henne ej, du ger mig ditt ord, var-
emot du erhåller mitt i utbyte, att jag skall besöka henne
och ingiva henne den övertygelsen att detta är bäst. Var för
övrigt fullt trygg! Jag skall aldrig övergiva henne, och en-
dast genom mig bör hon erhålla dina bidrag. Tänk på din
mor och framtiden!
— Nåväl... du har mitt löfte, Herman, och det vet du
att jag icke bryter, men, tro mig, så anspråkslös Hedda än
är, så -— är hon mig outsägligt dyrbar. Hon var min första
kärlek, innan en annan intager det rum, hon innehar.
Herman ägde för mycken klokhet att häruti motsäga Gott-
hard. — Jag har ditt ord! var allt vad han yttrade...
Emellertid förgingo veckor och månader, postdag efter
postdag. — Gud vare lov! sade Gotthard, under det han åter
någon gång besökte de livliga sällskapskretsarna och blev
själen i ett och annat litet samfund. Gud vare lov, Herman,
mitt bröst andas friare.
Men en morgon, i slutet av februari månad, då Herman
varit på posten, erhöll han bland andra brev ett med obekant
handstil, likväl med M:s poststämpel, adresserat till stude-
randen Gotthard Bundler. En rysning genomlopp Herman.
Emot all vana gick han in på en restaurang och fick sig ett
enskilt rum. Där vandrade han fram och åter med stora
steg, hållande brevet hårt tryckt i handen... stora svett-
droppar stodo på hans panna — i hans huvud välvde sig
många tankar.
— Skall jag lämna honom det och låta hans själ, som nu
kommit till sans och lugn, åter nedsjunka i detta djup av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
