Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ånger, kärlek, blygsel och samvetskval... ty ovillkorligt
måste läsningen av detta brev uppriva det halvläkta såret...
Vinner han något därpå? frågade sig den redlige vännen yt-
terligare. Intet, såvitt jag kan inse. Men det kan oberäk-
neligen skada honom. Skall han icke bliva helt och hållet
oförmögen att bereda sig till den förestående tentamen, och
sedan vet blott Gud vilka griller denna nyhet kunde väcka i
hans huvud... Nej, han skall icke, han får icke, så långt det
kan undvikas, veta det! Jag vill göra allt vad jag förmår och,
strängt taget, mera än jag har rättighet till... Men nu vill
jag också veta vad här står.
Han höll upp brevet, men fällde det åter.
■—- Hm, en vacker fruntimmersstil... den gamle har va-
rit en omsorgsfull far... Stackars, stackars unga varelse,
skall du förlåta att jag griper in i ditt öde... för hans skull,
som du älskar, förlåter du det nog... Gotthard måste räd-
das från ett bråddjup... Ja, jag tar denna börda på mig, ty
anförtrodd åt min heder, skall den ömmaste mor skonas
från ett så stort bekymmer... Och nu nog!
Han bröt brevet och läste följande:
”Förrän jag lärde känna dig, Gotthard, var jag fattig,
men dock lycklig, ty jag var skuldfri. Sedan kom en liten
tid, o, hur kort, då jag i den lilla kära kammaren, sittande
vid din sida, icke ville byta ut min lott med någon dödlig!
Men efter denna kom en annan... När jag ännu gick om-
kring med min far, då han spelade sin fiol och jag stundom
sjöng mina små visor, hade jag blott tvenne önskningar: den
ena att kunna erhålla arbete, den andra att förtjänsten måtte
räcka till att skaffa bränsle för vintern — min far tycker
om att sitta vid den värmande brasan — och tobak till hans
pipa... det är hans högsta njutning att få röka. Nu har min
far den värmande brasan och den kära pipan, men han fröj-
das icke mera däråt, ty han hör sitt barns suckar, han kän-
ner dess tårar väta hans händer och han gråter med mig.
Ingen förebråelse har gått över hans läppar: han är tålig och
mild... han förmanar mig att vara detsamma. Ja, jag vill
vara tålig och undergiven. Men, Gotthard, ett skall du lova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
